Surdegens vår

Etiketter

autolys, ölandsvete, baksten, dinkel, emmer, havssalt, surdeg, vetemjöl

Efter en lång, trist och snöfattig vinter så är äntligen våren här med ljus och fågelkvitter. Det är som om både kropp och själ vaknar till liv av ljuset och det plötsligt finns energi över till både det ena och det andra. I mitt fall innebär det att jag till familjens förtjusning  har väckt liv i surdegen och fått till lite bakning.  Som första bröd för bloggåret så blev det ett lite gott och blandat.

Vårbröd

Fördeg

• 200 g uppfriskad surdeg
• 100 g ölandsvete
• 100 emmer (Warbro)
• 500 g vatten

Huvuddeg

• fördegen
• 100 g emmer (Warbro)
• 500 g vatten
• 600 g dinkelsikt (Saltå)
• 500 g vetemjöl (Saltå)
• 45 g oraffinerat havssalt

Eftersom jag var lite osäker på surdegen, som blivit uppfriskad under ett par dagar, så rördes fördegen ihop och fick stå några timmar för att komma igång. Därefter blandades degen försiktigt ihop med hjälp av degkroken i min lindblomsgröna Ankarsrum Hushållsassistent. Autolysen för dagen fick bli 2-3 timmar, allt för att ge degen bästa möjlighet att visa sig från sin bästa sida. Lite lätt knådande avslutade bearbetningen och degen formades till en fin boll och fick vila i en skål övertäckt med linneduk ytterligare några timmar. Därefter delades degen i två delar, varav den ena formades till en limpa och lades i en jäskorg och den andra delen formades till en ny boll och placerades i en övertäckt skål. Båda degarna förpassades sedan till en frigolitlåda ute på trappen för att tillbringa natten i stilla kontemplation och jäsning.

På morgonen togs skålen med den ena degen in och formades till småfrallor som fick jäsa på plåt under det att ugn och baksten blev ordentligt varma (250 grader). Lite mjölning, ett raskt snitt och sedan in i ugnen för gräddning i ca 15 -20 minuter. Som vanligt hälldes lite vatten i en varm form i botten av ugnen. Det hela resulterade i finfina frallor, sega och med härligt inkråm. Själv är jag barnsligt nöjd med det enkla snittet i frallorna.

Framåt kvällen så var det dags för limpan att plockas in i rumstemperatur och komma igång lite under det att ugnen värmdes (250 grader) igen. Brödet mjölades, snittades och gräddades sedan i ca 45-50 minuter tills skorpan var vackert mörk. Inkråmet blev även denna gång segt och gott med  jämnt fördelade och små porer.

Nöjd som ett barn på julafton så konstaterar jag att det finns liv i surdegen, efter varje vinter kommer en vår och nu är det full fart mot sommaren!!!! Nästa gång skall jag testa att baka med mjöl från Ramlösa kvarn som jag hittade på ICA häromdagen.

 

2015 väntande

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Ett tunnelbanetåg i New York rymmer 1 200 personer. Den här bloggen besöktes cirka 5 800 gånger under 2015. Om den hade varit en tunnelbana i NYC, skulle det behövas cirka 5 resor för att lika många personer skulle komma med.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Brödbloggarens återkomst

Etiketter

autolys, baksten, blodapelsin, blodapelsinmarmelad, citron, dinkel, dinkelsikt, havssalt, marmelad, muscavado, rågsikt, stjärnanis, surdeg, syltsocker, vetemjöl, whisky

Väl mött alla glada nätsurfare. Tiden flyger iväg när man har roligt, och även annars verkar det som. Nu har ju inte latmasken varit allestädes rådande, utan det har ju faktiskt glimrat till med lite skapande också. Svårigheten har varit att ta sig för och sätta sig vid datorn och dokumentera framgångar och motgångar. Denna post blir således en liten blandning av sött och surt.

Årets blodapelsiner pockade som vanligt på uppmärksamhet. Förra årets laddning blev inte alltför lyckad, med lite stora bitar skal som inte fått mjukna tillräckligt. Det blev alltså detta års blodapelsinplan att få till något bättre. Jag återvände därför till tidigare recept, men blandade in lite inspiration från Johan a.k.a. Matgeek http://matgeek.se/.

Blodapelsinmarmelad med stjärnanis och whisky.
1 kg blodapelsiner
2 citroner
2 stjärnanis
1 kg strösocker
400 g ljust muscavadosocker
400 g syltsocker
1,25 liter vatten

ca 1/2 dl whisky (valde en rökig men inte alltför rökig variant)

Citrusfrukterna borstades i varmt vatten. Varje frukt delades i 4 klyftor som sedan skivades galet tunt. Kärnor och ändar lades i en silduk. Alltsammans lades i en 5 liters gryta och vattnet hälldes över. Det hela fick stå svalt under lock i ca 24 timmar. Därefter skulle det hela ha satts till kokning, men tidsbristen gjorde att det hela istället fick ett uppkok och sedan ställdes tillbaka i tvättstugan i ytterligare 24 timmar. Sedan tillsattes stjärnanis och frukten fick ett uppkok och kokades under lock i ca 45 minuter. Därefter drogs grytan från spisen, silduken med innehåll plockades upp, och sockret rördes ner. Grytan sattes tillbaka på värmen och innehållet fick koka lagom kraftigt tills temperaturen nådda ca 103 grader. Skummet skedades bort vid behov. Vid uppnådd temperatur gjordes marmeladprov och det såg helt perfekt ut. Som en sista krydda rördes whisky ner i den varma marmeladen. Ångorna hade fått vem som helst att brista ut i sång. Himmelskt! I särklass den godaste marmeladen jag kokat.

Lite bröd har också bakats, vilket inte blev vackert men ack så gott. Som vanligt, hade surdegen blivit lite styvmoderligt behandlad ett tag, så jag hade mina dubier om huruvida den skulle vara samarbetsvillig eller inte. Därför tog jag mig an ett recept av Martin Johansson, ett så kallat ”vila-vika-bröd” som han kallar Stockholmslevain. I min tappning blev det ”Monsterbrödet”, eller Sjögurkan.

Monsterbrödet a.k.a. sjögurkan

300 g uppfräschad surdeg (gott och blandat)

600 g ljummet vatten

200 g rågsikt (minns ej sort)

200 g dinkelsikt (Saltå)

500 g vetemjöl (Saltå)

25 g havssalt

Alla ingredienser utom saltet blandades i en bunke och fick genomgå autolys i ca 1 timme. Därefter blandades saltet i och degen veks ihop några gånger. Sedan fick degen vila i 30 minuter innan den veks igen. Detta upprepades ytterligare två gånger, varefter degen fick vara ifred i ca 1,5 timme. Sedan vältes degen ut på ett väl mjölat bakbord och drogs ut till en kvadrat som sedan veks ihop som ett paket. Paketet lades på ett bakplåtspapper i en plastlåda och fick jäsa i rumstemperatur i ca 4 timmar. Under tiden lades bakstenen in på gallret i ugnen och sattes värmen ställdes in på maxtemp, ca 275 grader.

I nästa steg vändes den nu väljästa degen ut på bakbordet, drogs försiktigt ut till en kvadrat. Två motstående sidor veks in så att de möttes på mitten, varefter det hela veks ihop en gång till för att på så vis bilda en limpa. Degen lades att jäsa i ca 60 minuter i en mjölad bakduk . Slutligen vältes degen upp på ett bakplåtspapper på en degspade och skickades in på den heta bakstenen tillsammans med en skvätt kokande vatten. Degen hade jäst så mycket att jag tvingades forma den som en banan för att få plats på bakstenen. Temperaturen sänktes till 250 grader och brödet gräddades i ca 45 minuter, eller i alla fall tills en önskad skorpfärg hade åstadkommits. Brödet visade en sån jäskraft att det såg ut som en Alien eller en gigantisk sjögurka som var på väg att ta sig ut ur ugnen. Det blev ett jättegott och alldeles lagom poröst bröd med en härlig skorpa. Än är det liv i surdegen!

Ett långt inlägg blev det. Ska ta mig i kragen och skriva lite mindre men lite oftare istället!

Baka lugnt!!!!!

Invigning av vrålåket

Etiketter

autolys, graham, grahamsmjöl, hallon, hallonmousse, havssalt, jäst, ljus sirap, mörk sirap, rågmjöl, sirap, surdeg, vetemjöl

Julen 2014 var tomten mycket snäll mot bagare Fredriksson. På morgonen fick jag det i särklass största och tyngsta paketet av hela familjen. Det var älskade maken som försett mig med en kombinerad julklapp och födelsedagspresent, en köksassistent från Ankarsrum. Han hade nog tröttnat på att jag, såsom varande både brödnörd och civilingenjör, med fuktig blick genom åren stått och med längtansfylld blick smekt dessa underbara maskiner så fort de passerats i butiken. Nu slog han på stort och köpte mig ett riktigt vrålåk i lindblomsgrönt och tillhörande utrustning. Nu pryder den sin plats på köksbänken och har naturligtvis testats under mellandagarna. Det har blivit både bakning av bröd och kakor och pressning av apelsinjuice.

Det följde naturligtvis med ett litet recepthäfte med maskinen, som innehöll recept på lite smått och gott. Det första som provades var grahamsbullar bakade på jäst (eftersom jag tvivlade lite på hur surdegen mådde).

Grahamsbullar
50 g ekologisk jäst
75 g smör
5 dl mjölk
1 tsk salt
2 msk socker
1 dl sirap (0,5 dl ljus sirap + 0,5 dl mörk sirap)
300 g grahamsmjöl
500 g vetemjöl (Stora Hällsta)

Smöret smältes och värmdes tillsammans med mjölken till ca 37 grader. Jästen smulades ner i bunken och löstes upp i mjölk-smörblandningen. Därefter tillsattes övriga ingredienser och degen knådades smidig. Därefter fick degen jäsa ca 1 timme för att sedan delas i 20 bitar som runddrevs och fick jäsa ytterligare ca 30 min . Innan gräddning penslades bullarna med uppvispat ägg och dekorerades med vallmofrö. Slutligen gräddades bullarna i 225 graders ugn i ca 10 minuter. De blev otroligt fina och goda (enligt familjen).

Nästa recept som testades var ett rent surdegsbröd, vars recept också föredömligt följde med maskinen. Det var ett recept med mycket rågmjöl. Eftersom surdegen varit lite lynnig så var det med viss bävan som jag tog mig an receptet. Senaste försöket med surdeg då vörten skulle bakas slutade i soptunnan.

Rågbröd

Fördeg:
4,5 dl vatten
375 g fint rågmjöl
25 g surdeg

Fördegen rördes ihop och fick stå ca 24 timmar i övertäckt bunke.

Huvuddeg:
Fördegen
200 g rågmjöl (Saltå)
150 g fint rågmjöl
350 g vetemjöl (Stora Hällsta)
300 g vatten
25 g havssalt

Fördeg och övriga ingredienser rördes ihop till en deg och fick genomgå autolys i ca 1 timme. Därefter knådades den i maskin tills den var smidig. Degen fick sedan jäsa i rumstemperatur i ca 4 timmar (det blev en tränings och shoppingtur med döttrarna så tiden sprang iväg). Vid hemkomsten var degen på väg ur bunken och liknade mer en tvättsvamp i konsistensen än en deg. Degen knådades ihop lite på bänken och delades till två bröd som lades i varsin mjölad jäskorg för att sedan jäsa i ca 1 timme. Under tiden värmdes ugn och baksten till 250 grader. Slutligen snittades bröden och skjutsades in i ugnen tillsammans med en skopa vatten. Temperaturen sänktes till 200 grader och bröden gräddades i ca 40 minuter. De blev hur fina som helst med en rejält syrlig rågsmak och ett härligt tätt inkråm.

Under helgerna passade jag på att fylla år och döttrarna bjöd på en hallonmoussetårta på kladdkakebotten, en tårta som var fantastiskt vacker, god och helt glutenfri. På nyårsafton så bjöd döttrarna på glassbomb, något som visade sig vara hur enkelt som helst att framställa men ser otroligt proffsigt ut. Det blev en kombination av chokladglass och hallonsorbet som smakade sagolikt.

Så har då det nya året inletts. Jag hoppas på ett bra år med mycket glädje, många lyckade bak och god hälsa för alla nära och kära, och naturligtvis för alla glada medbloggare och bloggläsare.

Gott Nytt År och massor av mjöliga kramar till er alla!

2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 5,900 times in 2014. If it were a NYC subway train, it would take about 5 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Boudet vs Fares – äppelduell

Etiketter

ägg, äppelpaj, äpple, bakpulver, havssalt, kanel, kardemumma, mandel, mandelkaka, mördeg, muscavado, recept, skrädmjöl, smör, socker, tosca, vanilj, vaniljpulver, vaniljstång, vetemjöl

Äntligen har då hösten anlänt med buller och bång. Från en helg av nästan sommarvärme så anlände hällregn och åska med besked och temperaturen sjönk under 10 grader. Eftersom jag älskar variationerna i årstider och särskilt övergången till riktig höst så myser jag bara. Det är med barnslig förtjusning som jag ser fram emot prassliga löv som täcker marken och doftar sagolikt av förmultning. Samtidigt älskar jag att mörkret ger möjlighet till att mysa inomhus med ljus och filtar. Snart, snart, får jag sparka runt i lövhögar och njuta av en ny årstid. Till sorgerna hör dock att äppeltiden nu nått sitt slut, i alla fall i min trädgård. Innan de sista äpplena omvandlades till torkade äppelringar eller mos så hann jag med att baka ett par äppelbakverk av två av mina favoritbagare, nämligen Sebastien Boudet http://brodpassion.se/och Roy Fares http://www.byroyfares.se/lang/se/blog/. Det ena var en repris av den äppelpaj som jag provbakade inför releasen av Sebastiens nyaste bok ”Le Bakbok” och den andra en äppelkaka från Roy Fares senaste bok ”Delicious” som jag fick i avtackningspresent av mina före detta kollegor. Båda böckerna rekommenderas varmt!!!! Med tanke på att det är dags för en ny säsong av Dessertmästarna på Kanal 5 och både Sebastien och Roy är domare i programmet så får det bli en liten duell dem emellan. Båda recepten återges i lite kortfattat skick nedan.

I den ena ringhörnan i denna duell står Sebastiens äppelpaj som utgörs av en mördegsbotten med skrädmjöl som fylls (ogräddad) med en äppelkompott och täcks av en smuldeg innehållande bland annat mandelmjöl. I receptet i boken anges en form på 26 cm, men jag hade bara en på 24 cm så det fick bli som det blev.

Äppelpaj a la Sebastien
Botten
175 g vetemjöl
50 g skrädmjöl
5 g bakpulver
220 kylskåpskallt smör
160 g strösocker
3 nypor fint havssalt
100 g ägg

Äppelkompott på 800 g äpplen (skalade och skurna i bitar), 70 g socker, vaniljstång, kanelstång och saft från 1/2 citron som får koka på låg värme under omrörning tills frukten kokat sönder.

Topping
50 g vetemjöl
50 g mandelmjöl
50 g ljust muscavadosocker
50 g rumsvarmt smör
50 g havreflingor
kardemumma och kanel

Sikta mjölsorterna och bakpulvret i en skål och finfördela smöret med fingrarna i mjölblandningen. Blanda socker och salt i en skål och tillsätt till mjöl/smör-blandningen. Tillsätt slutligen ägg och arbeta ihop till en kladdig deg. Spänn fast ett smörpapper i botten av en 24 cm springform och bred ut smeten i botten och upp på kanterna i formen. Fyll skalet med kompotten. Blanda ihop smuldegstoppingen och täck pajen. Värm ugnen till 220 grader. Sätt in pajen i mitten av ugnen och sänk temperaturen till 150 grader. Grädda i ungefär en timme. Därefter serverades hela härligheten med lättvispad vaniljgrädde (vispgrädde med lite vaniljpulver eller vaniljstång och socker).Supergott!!!!

I den andra ringhörnan står Roys knäckiga franska mandelkaka som utgörs av en mandelkaka som täcks med äppelskivor och avslutas med ett toscatäcke. Detta kan heller inte bli fel eftersom jag älskar mandel, äpplen och toscakaka.

Knäckig fransk mandelkaka a la Roy
Mandelkaka
175 g mald sötmandel
120 g rumsvarmt smör
120 g florsocker
110 g ägg
30 g äggula
30 g vetemjöl
2 urkärnade och skivade äpplen (James Grieve i mitt fall)
socker och kanel

Tosca
100 g smör
95 g strösocker
20 g vetemjöl
20 g mjölk
100 g flagad mandel

På samma sätt som i Sebestiens äpppelpaj så spänns ett bakplåtspapper fast i botten av en 24 cm springform. Denna smöras och bröas noga. Därefter förbereds mandelkakan genom att smör och florsocker vispas varefter äggen och slutligen äggulan tillsätts. Mandeln och mjölet tillsätts slutligen och det hela blandas till en jämn smet. Smeten breds ut i formen och äppelskivorna läggs ut i ett tunt lager som sockras och ”kanelas” innan kakan gräddas i ca 30 min i 180 grader varmluft (eller ca 200 grader för vanlig ugn), eller så länge som behövs för att få kakan genomgräddad. När kakan tas ur ugnen så höjs temperaturen till 210 grader varmluft (225 grader vanlig ugn). Under tiden förbereds toscasmeten genom att blanda samtliga ingredienser (förutom den flagade mandeln) i en kastrull och smälta under omrörning. Därefter blandas mandeln i. Smeten breds över den gräddade kakan som sedan ställs tillbaka i ugnen för att gräddas i ca 15 min eller tills toscan blivit vackert gyllenbrun. Även denna kaka serverades med lättvispad vaniljgrädde (grädde, vaniljpulver, socker). To die for!!! Det enda problemet för mig var att ytterkanten av kakan blev bränd då toscasmeten sipprade ner runt kanterna, vilket inte syntes förrän kanten av formen togs loss. Nästa gång skall jag plocka ut den lite tidigare. Oavsett så blev det en underbar kaka!

Vad blev då resultatet av denna duell? Jag kan bara kalla det oavgjort!! GOTT, GOTT, GOTT levererades från båda ringhörnorna!!!!!!

Nästa gång får det nog bli lite recension av mitt eget surdegsbröd 🙂

Baka något gott, tänd lite ljus och kura ihop dig med lite gott te i soffhörnan. Hösten är äntligen här!!!

Hösten är nästan här och med den vaknar bloggaren

Etiketter

drömmar, hjorthornsalt, lavendel, lavendelblommor, recept, smör, socker, vanilj, vaniljsocker, vetemjöl

Efter gårdagens ihållande regn vaknar man till en strålande solskensdag och livet leker. Bloggandet har legat i träda under en längre period, men det hoppas jag nu råda bot på. Under våren har huvudet varit fullt av jobbrelaterade funderingar då jag efter 11 år beslutade mig för att byta jobb. Det var med splittrade känslor som jag under en period smög iväg på intervjuer, oroade mig för att få eller inte få jobbet och hur mina kollegor skulle ta nyheten. Efter att fått jobbet så vidtog ångesten för att säga upp mig och därefter avveckla mig själv. Allt gick dock som man kan förvänta sig, utan större kontroverser. Just nu befinner jag mig därför mitt emellan arbeten och njuter av att vara helt ledig. Nästa gång detta inträffar lär väl vara vid en framtida pension.

Sommaren inleddes med två underbara veckor i Kroatien, i den lilla staden Rovinj i regionen Istrien. En sagolik liten stad med trånga gränder och många ställen att avnjuta mat, glass och goda drinkar på. Badmöjligheter fanns mitt i staden och på både gång, cykel och båtavstånd. Visserligen var det varmare i Sverige än i Rovinj under våra två veckor, men vi fick ändå många tillfällen till både bad och utflykter. Jag stiftade bekantskap med en sagolikt god mussla (Noah’s arc shellfish, Arca noae or kunjka på kroatiska), som tydligen bara finns just vid Istriens och Dalmatiens kust. Till skillnad från andra musslor så förblir denna mussla sluten vid tillagning och det kräver instruktioner för att lokalisera den lilla hemliga lucka som gör det möjligt att ta sig in i musslan. (http://buzztrips.co.uk/posts/strange-seafood-in-croatia-the-secret-of-noahs-arc/). Den öppnade musslan bör vara eftertraktad som afrodisiaka med tanke på dess synnerligen utstuderade innehåll. Fantastiskt köttig och god mussla som jag åt flera gånger.

På bakningsfronten har det som sagt legat lite i träda, men något litet bröd och kaka har det blivit. Efter semestern i Kroatien med de mängder av lavendel som blommade och såldes överallt så gav jag mig på att baka lavendeldrömmar enligt recept av Leila.

Lavendeldrömmar
100 g mjukt smör
1 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
2.5 dl vetemjöl
1/4 tsk hjorthornsalt
1 msk färska lavendelblommor

Smör och strösocker vispades ljust och krämigt. Övriga torra ingredienser blandades med blommorna och rördes ihop med smörkrämen. Små bollar kramades och lades på bakplåtspapper. Kakorna gräddades i 150 graders ugn i ca 20 minuter.

Drömmarna blev fina men kanske inte så lavendelsmakande som man kunde tänka sig. Nästa gång kanske jag ska tillsätta lite mer lavendelblommor, men det är en fin gräns mellan en skönjbar smak av lavendel och lavendeltvål. Lite för mycket och det kommer inte att bli gott. Lite synd är ju också att den fina lila färgen går förlorad vid gräddning.

Några försök att baka glutenfria formbröd har också gjorts. De blev goda men något kladdiga. Work in progress, kan man nog säga. Nu har i alla fall den sovande surdegen fräschats upp under några dagar och snart skall det sättas en enkel deg för att få igång inspiration. Däremellan så sticker vi in lite torkning av äppelringar, kokning av äppelmos och funderingar på något annat gott att göra med de fina äpplena som mognar på träden. Våra Transperent Blanche är precis färdiga utan att ha blivit mjöliga och James Grieve rodnar vackert i träden och går säkra någon vecka till innan de tas omhand.

Med den annalkande hösten så blir det alltmer frestande att tillbringa tid i köket med en varm ugn och en jäsande deg. På torsdag drar ju också Hela Sverige bakar igång igen. Inte lika trevligt som det engelska originalet, men ändå roligt att titta på. Håll tummarna för att inspirationen bär frukt!!

Heja hösten!!!

Blandat glutenfritt och lite Paris

Etiketter

ägg, äpple, bakpulver, bikarbonat, bovetemjöl, filmjölk, jäst, kanel, linfrö, majsmjöl, mjölk, muffins, muscvadosocker, potatismjöl, psylliumfröskal, pumpakärnor, rismjöl, salt, sesamfrö, sirap, smör, solrosfrö, spiskummin

Trots en månad av tystnad så har inte denna lilla bagare varit alldeles sysslolös. Det har bakats lite av varje, men inte så mycket surdegsbröd som man skulle kunna önska. Det är konstigt hur utsikten att inte få äta sig trött på nybakat surdegsbröd kan stilla bakbegäret. Tydligen räcker inte min omsorg om att förse familjen med gott bröd till för att sätta fart på bakandet. Hur som helst, det har hunnits med några bakomgångar med glutenfritt bröd som blivit riktigt bra. Det har bakats både matiga muffins och riktigt fröigt ”danskt” bröd, båda från Friendly Bread av Karin Moberg.

Matiga müslimuffins
50 g smör
2 ägg
2,5 dl mjölk
0,5 dl mörkt muscavadosocker
2 dl rismjöl
0,5 dl potatismjöl
2 tsk kanel
2 msk psylliumfröskal
2 tsk bakpulver
0,5 tsk salt
1 dl solrosfrön
0,5 dl pumpakärnor
0,5 dl sesamfrö
1 dl torkade äppeltärningar

Alla torra ingredienser blandades i en bunke. Smöret smältes och blandades med mjölken. Därefter blandades smör/mjölkblandningen och äggen med de torra ingredienserna. Smeten fördelades i muffinsformar (som satts i en muffinsplåt) och lite sesamfrö och pumpakärnor ströddes över. Slutligen gräddades muffinsen i 20-25 minuter i 180 graders värme. Enligt receptet skulle det vara russin i, men jag använde istället torkade äppelbitar. Supergott!!!! Smakade lika gott till frukost med lite smör på, som till en kopp kaffe under förmiddags- eller eftermiddagsfika.

Nästa projekt blev att baka ett riktigt redigt formbröd som liknade ett danskt rågbröd, utan att för den delen innehålla något råg alls.

Danskt ”rågbröd”
1 msk psylliumfröskal
2 msk spiskummin
1 dl linfrö
1 dl sesamfrö
1 dl solrosfrö
2,5 dl kokande vatten
2 dl majsmjöl
1 dl bovetemjöl
1 dl pumpakärnor
1 dl rismjöl
2 tsk bikarbonat
2 tsk salt
25 g jäst (ekologisk)
0,5 rivet äpple
1,5 dl filmjölk
1 dl ljus sirap

Psylliumfröskal, spiskummin och alla fröer blandades och det kokande vattnet hälldes över. Det hela fick stå i ca 5 min. Resten av de torra ingredienserna blandades innan skållningen och resten av ingredienserna tillsattes. Med hjälp av matberedaren blandades smeten noga under någon minut. En brödform kläddes med bakplåtspapper och smeten slevades i och plattades till något. Slutligen ströddes lite bovetemjöl över och brödet fick jäsa under bakduk ca 30 minuter. Detta enligt receptet. I mitt fall så kan jag inte säga att det blev någon jäsning att tala om. Under tiden värmdes ugnen till 250 grader, samtidigt värmdes en plåt i mitten av ugnen och en rostfri form på botten. När den så kallade jäsningen var färdig så sattes formen in på den förvärmada plåten och en skopa vatten hälldes i den rostfria formen. Därefter stängdes ugnsluckan och temperaturen sänktes till 200 grader. Brödet gräddades sedan i ca 1 timme, varefter det stjälptes upp på ett galler och fick svalna. Spiskummin hade inte varit en het kandidat till brödkrydda men det fungerade otroligt bra i brödet. Det blev ett mörkt, kompakt bröd med mycket tuggmotstånd. Fantastiskt gott!

Som titeln på detta inlägg antyder så har Paris figurerat i mitt liv denna månad. Under påskhelgen for jag och min yngsta dotter (snart 13 år) till Paris och mådde gott. Maken och äldsta dottern tillbringade helgen med att renovera hennes rum. Paris mötte oss med solsken och värme. Det blev många och långa promenader, både bland resten av Europas turister som mötte våren i Paris och ensamma på små sidogator där lugnet var nästan öronbedövande. Det blev även en hel del gott att äta och dricka, från en nygräddad crepe med honung och färskpressad citron till champagne och gudagod mat på La Coupole http://www.lacoupole-paris.com/en/. Det var fantastiskt att beskåda bakverken i skyltfönstren när man passerade närmaste patisserie. Vi kikade in i Gallerie Lafayette och beundrade glastaket i kupolen, vi vandrade runt bland impressionisterna på Musee D’Orsay http://www.musee-orsay.fr/ och åt lunch på gräsmattan nedanför Eiffeltornet. Vi beundrade fasaderna på Notre Dame, glaspyramiden vid Louvren och promenerade längs med Seine i solskenet. Det blev flera besök i vår favoritbutik http://www.natureetdecouvertes.com/. Vår sista morgon, som kom otroligt fort, innefattade en tur till den otroligt vackra Sacre Coeur http://www.sacre-coeur-montmartre.com. Paris är fantastiskt vackert och en härlig stad att promenera runt i.

Imorgon är sista april i Uppsala, något jag numera bara observerar på avstånd. Det blir hur som helst en långhelg och förhoppningsvis lite bakning. Sedan är det bara att vänta på att nästa bok av Sebastien Boudet skall dimpa ner i brevlådan!!!!

Baka på!!!

Provbagare

Etiketter

äppelpaj, chokladmousse, creme anglaise, fruktkompott, palmier

Under den gångna veckan så har undertecknad, tillsammans med 99 personer till, fått agera provbagare åt vårt surdegsorakel Sebastien Boudet. Han håller på och färdigställer en ny bok, Le Bakbok, och ville ha hjälp med testning av recepten i boken. Det vad med spänning och viss nervositet som jag emotsåg ankomsten av de utlovade recepten. Vad skulle det
bli? När recepten landade i min e-post så var det som julafton. Det blev äppelpaj, chokladmousse och palmier som skulle testas och kommenteras. Äppelpajen innefattade kokning av äppelkompott, både en deg till botten och en SM-guldet, samt framställning av créme anglaise. Gott av bara tusan!

Sedan följde en chokladmousse som lade sig som bomull kring själen.

Slutligen kom eldprovet. Kavling av smördeg och utbakning av palmier, googla gärna 🙂 eftersom jag aldrig gjort min egen smördeg så var det viss oro som detta projekt inleddes. Dock var oron helt obefogad. Kavlingen gick som en dans och mina palmier blev sagolika.

Ikväll skall jag skicka feedback till Sebastien, sedan är det bara att se fram emot boken. Som tack för hjälpen så får jag och mina medbagare en varsin bok. Recepten på ovanstående skapelser kommer ni att få läsa i boken. Fantastiskt roligt att få vara med i skapandet!

Blodapelsinbonanza

Etiketter

blodapelsin, blodapelsinmarmelad, blodapelsinsaft, citron, citronsyra, marmelad, saft, vanilj

Efter en veckas underbart sportlov i Åre så drabbades denna lilla bloggerska av akut pysselabstinens. Detta föranledde en söndag fylld av allsköns pyssel i köket, däribland vad som närmaste kan beskrivas som blodapelsinmissbruk. Det är något alldeles fantastiskt de olika grader av rodnad som ett kilogram blodapelsiner kan dölja under skalet. Allt från en svag antydan till rodnad, till den allra djupaste svartröda rodnad. Detta år fanns ett ganska stort antal av den mörkare varianten i mina inhandlade nät. Efter förra årets framgång på marmelad och saftfronten så beslutade jag att det skulle upprepas. Vilken tur att recepten fanns nedskrivna i min alldeles egen blogg, den uppfyllde alltså sitt primära syfte att agera receptarkiv för en lätt disträ bagare/kokerska/pysslerska.

Punkt ett på denna blodapelsinbonanza var saft. Receptet återgav jag i förra årets blodapelsininlägg, men återges igen på grund av lite anpassning efter skafferiet.

Blodapelsinsaft
2 kg blodapelsin
2 vanliga apelsiner
1 liter vatten
2 msk citronsyra
800 g strösocker
400 g ljust muscavadosocker
400 g pärlsocker

Apelsinerna borstades under varmt vatten och torkades av. Det yttersta skalet på blodapelsinerna skalades bort med en potatisskalare och lades i en bunke tillsammans med sockret och citronsyran. Vattnet kokades upp och hälldes över socker och skal. Blandningen fick svalna under omrörning tills allt socker smält. Det tog en stund eftersom pärlsocker smälter ohyggligt långsamt. Under tiden delades apelsinerna (inklusive de vanliga apelsinerna) och all saft pressades ner i en skål. Resultatet av detta pressande ledde till något som förde tankarna till tillverkning av blodpudding, vilken färg!

När blandningen av sockerlag och skal svalnat blandades den ner i den pressade apelsinjuicen. För att sedan silas genom en silduk.

Just denna dag var den enda silduk som jag hittade upptagen med annat (efterföljande marmeladkok) så det fick bli en lite improviserad lösning. En kökshandduk knöts fast i silställningen med hjälp av lite bomullstråd. Det fungerade alldeles utmärkt….efter ett misslyckat försök. Ren dumhet gjorde att jag knöt enkelknutar den första gången, som tydligt framgår av bilden nedan. Det resulterade i att när silningen nästan var färdig så hade en av knutarna lirkat upp sig och allt restmaterial blandade sig med den färdigsilade saften. Damnation!!!! Det var bara att ta fram en ren handduk och upprepa manövern, denna gång med dubbelknutar. Äntligen genomfördes silningen utan missöden.

Årets saft blev otroligt god och om möjligt ännu mörkare än förra året. Det är svårt att få fram färgen på bild, men den är verkligen mörkt blodröd i flaskan. Saften är så koncentrerad att den kan spädas i oanad mängd. Det färdigblandade resultatet liknar mer utspädd rabarbersaft. Gott som bara den!

Punkt två i missbruket av blodapelsiner blev marmelad. Förra året smaksatte jag den med stjärnanis, detta år fick det bli vaniljstång istället. Även här blev det lite modifiering av receptet från förra året.

Blodapelsinmarmelad med vanilj.
1 kg blodapelsiner
1 citron
300 g rårörsocker
500 g syltsocker
1 kg strösocker
1 l vatten
1 vaniljstång

Apelsinerna och citronen borstades under varmt vatten och torkades av.Därefter delades samtliga frukter i kvartar och skivades tunt. Ändar och kärnor lades i en silduk. Alltsammans (förutom vaniljstången) varvades i en 5 liters gryta och fick stå svalt under lock över natten. Därefter kokades blandningen upp och fick koka i ca 1,5 timme. Under tiden gjordes marmeladprov några gånger. Om den otålige kokerskan läst sitt eget recept ordentligt hade hon sett att sockret inte skulle röras i förrän den blötlagda frukten fått ett uppkok. Det är sånt som händer när ”read and understood” byts ut mot ”read”. Vem vet, det kanske leder till något storartat någon dag. Hur som helst, det hela fick koka och dofta ljuvligt i köket för att sedan hällas upp på väl rengjorda burkar.

Dagen avslutades med årets bak av semlor. Denna gång provades ett recept från Matgeek, men det får bli ett alldeles eget inlägg. Tills dess skall jag försöka att sanera köksbänk, köksluckor, lådor och golv från saft-, sockerlag-, apelsinjuice- och marmeladstänk. Det är helt galet hur kladdigt dessa saker blir vid kontakt med köksytor. Fram med rengöringsmedel och trasa!

Tänk vad en lite gumma kan gno!!!