Under senhöstens kallaste dagar passade jag och mina bröder på att resa söderut med vår kära mor. På sin 60-årsdag fick hon ett presentkort på en resa till främmande land tillsammans med sina barn, men utan svärson, svärdöttrar och barnbarn. Vi fastnade för Piemonte i nordvästra Italien. Torsdagen den 16 oktober satte vi oss på planet till Milano. Lilla mor hade bara fått veta att hon behövde pass, kläder som passade för ett lite varmare klimat och skor som var sköna att gå i. Det var först när hon fick sitt boardingkort i handen som resans mål avslöjades. Väl framme i Milano hämtades vår bil ut. Enligt uthyraren hade den ”some stickers” och visade upp några små Svampbob-klistermärken. Hela bilen visade sig vara en enda gigantisk sticker. Inget problem att hitta bilen på parkeringen. Den gjorde många medtrafikanter glada 😀
Boendendet hette Bricco San Giovanni http://www.briccosangiovanni.com/ och låg i orten Isola d’Asti alldeles utanför Asti, med fantastisk utsikt över kullar och vindgårdar och hasselodlingar. Gården och vinodlingarna arrenderades av en svenska som bott i Italien i 50 år. Det serverades 4-rätters med gårdens eget vin på kvällarna. När vi kom dit hade sommaren gjort ett kort återbesök med 25 graders värme och solsken. Resten av dagarna var det ca 15 grader och mulet, men lika vackert. Redan första dagen var vi på vinprovning i närheten av boendet. En entusiastisk men genomförkyld vinmakare ledde en provning där vi provade både spumante, rose och ett antal röda viner. Till detta bjöds på bröd, salami och färsk getost. Lätt runda under fötterna körde vi tillbaka till hotellet där det stundades 4-rätters middag och vin.
Efter den första natten tog vi en promenad innan frukost och tittade på omgivningarna. Det var lätt overkligt att promenera mellan gamla fina hus och branta vinodlingar där det hängde klasar av mognande druvor. Efter frukost packade vi oss in i bilen och körde mot Alba för att kika på tryffelmarknaden. Den hade tyvärr inte öppnat när vi kom dit. Istället fick vi en fin promenad i en vacker stad och en god lunch i solskenet. På eftermiddagen letade vi oss hem till en ”tryffeljägare” http://www.lacasadeltrifulau.it/. Vägbeskrivningen var inte den bästa, så det slutade med att lillebror Anders gick in på en bank och kom ut med en vänlig farbror som körde före oss till gården. Vilken hjälpsam italienare! På gården fick vi en passionerad beskrivning av tryfflar, tryffeljakt och livet som tryffeljägare av Natale Romagnolo, en femte generationens tryffeljägare. Vi fick se de fina tryffelhundarna, en blandning av engelsk pointer och bracco italiano. De dyrbara hundarna hade sin egen vakthund som bara stängdes in i hundgården när de hade besökare. Det var otroligt att få höra att en bra tryffelhund kan vara värd upp till 100000 EURO och att det förkommer att hundar förgiftas av konkurrerande tryffeljägare. Utan hund går det inte att hitta tryffel. Efter föreläsningen fick vi följa med hans bror Giorgio och de två hundarna Diana och hennes son Brico på tryffeljakt i deras egen skog. Så underbart att få se hur hundarna och Giorgio samarbetade och letade efter guldklimparna. Än mer underbart var det att se hur de hittade och grävde fram ett par tryfflar.
Tillbaka på gården bjöds det på vin, salami, färsk getost och naturligtvis färskhyvlad vit tryffel och svart tryffel. Vilken fantastisk doft och smak!! Den vita tryffeln doftar och smakar av vitlök, medans den svarta tryffeln doftar svamp och smakar lite pepprigt. Vi fick också se en 100 g tryffel som hittats under natten (på bilden nedan). Den köptes raskt av ett par ryssar för ca 300 euro…. Dagen avslutades med middag och vin på en Trattoria i en av grannorterna.
På lördagen satte vi siktet mot Asti och den sedvanliga lördagsmarknaden. Det såldes allt från kompressorer, trädgårdsredskap och kläder, till blommor, frukt, grönsaker, kött, fisk osv. Det var ett äventyr bara att gå omkring och titta på folk och råvaror. Vi fortsatte vår bilfärd mot Barbaresco för än mer fantastiska vyer, lunch och vinodlingar. I varje gränd i denna fantastiska lilla by pressades det vindruvor och doften av jäsande vin smekte gränderna. Vi åt en god lunch och tog en tur till Alba igen för lite varm choklad. Det förbereddes för medeltidsmarknad i hela staden. Halm breddes ut på kullerstenarna, träbänkar och massor av mat och vinställen byggdes upp i alla gränder. Vi fortsatte dock vår resa och tog en till vinprovning, denna gång på en större vingård där det var lite mer stordrift och inte riktigt lika goda viner. Provsmakning blev det dock iallafall! På kvällen blev det ännu en god 4-rätters middag på vårt boende, tillsammans med ett antal flaskor vin. Denna kväll var hotellmatsalen full av tre gäng svenskar, och ett antal par. Vinmakaren och hans son skötte övervakningen och såg till att vi hade vin i glasen och att servisen gjorde sitt. Samtidigt knastrade en brasa i den enorma eldstaden, livet lekte!
Det var med visst vemod som vi lämnade boendet efter frukost på söndagen. Vi ställde siktet på Barolo och lite mer vin. Barolo var ännu en fantastisk liten stad med vinmakare i varje gränd. Efter promenad, kaffe, lite vin och besök i några olika vinkällare så körde vi till Alba för lite pizzalunch innan vi slutligen körde till flygplatsen för att flyga hem. Vid gaten informerades lillebror Daniel om att hans väska läckte, och ville han att de skulle plasta in den. Det visade sig vid hemkomsten att två av fem vinflaskor hade gått sönder och fyllt väskan. Det straffar sig att ha för lite packning i väskan. Det är dock inte sista gången jag åker till det Piemonte. Vilket landskap, vilken mat, vilka människor och vilket vin!!!!
Väl hemma så var det dags att fräscha upp surdegen och sätta den i arbete. Inspirerad av en annan bakningsbloggare Nathalie http://www.brodkonst.se/2013/08/mandelbrod.html så bestämde jag mig för att blanda nötter i brödet.
Bröd med mandel och hasselnötter
500 g vatten
200 g bubblande surdeg
150 g dinkelmjöl (Warbro)
600 g vetemjöl (Orga)
20 g havssalt
50 g mandel
50 g hasselnötter
Vatten och surdeg vispades ihop för att fördela surdegen ordentligt i vätskan. Ungefär hälften av mjölet och allt salt vispades i. Resten av mjölet blandades i för hand och degen fick genomgå autolys i ca 2 timmar. Under tiden rostades nötterna i en torr stekpanna och fick svalna. Sedan gnuggades de i en kökshandduk för att få bort lite av ”fnaset”. Degen fick en försiktig knådning och fick vila i ca 30 minuter. Därefter vältes degen ut på ett mjölat bakbord och drogs ut till en rektangel. Hälften av nötterna ströddes ut över degen som veks dubbel. Resten av nötterna ströddes ut på degen, som sedan veks dubbel en gång till. Därefter lades degen över i en plastlåda och fick stå i rumstemperatur i ca 2 timmar. Slutligen formades degen till ett bröd och lades tillbaka på en teflonduk i lådan. Lådan ställdes ut på trappen (ca 10 grader) över natten. På morgonen ställdes lådan in i kylskåpet. På kvällen hettades ugnen (och en baksten+en tom form på botten) upp till 250 grader. Brödet (och teflonduken) lyftes ur lådan och upp på en bakspade för att mjölas och snittas. Brödet skjutsades in i ugnen och ca 2 dl kokande vatten hälldes i formen. Det hela gräddades i ca 45 minuter och resulterade i ett fantastiskt bröd.
Döm om min förvåning när jag vände på brödet och upptäckte en helt galen undersida. Det såg ut som ett psykadeliskt mönster eller en tvättsvamp. Min gissning är att teflonduken var så mättad med fukt efter jäsningen att den inte släppte ut luften. Istället blev det luftbubblor mellan duken och degen. Det blev riktigt vackert! Inkråmet blev också helt fantastiskt, lagom tätt och saftigt. Nötterna gav ett härligt knaprigt bidrag och en underbar smak. Nästa gång ska jag nog försöka att ha i mer nötter och kanske försöka mig på att rosta valnötter eller någon annan sort.
Nu är verkligen årets mörka tid över oss. Dags att värma sig med ljus, varma filtar, nybakat bröd och varma minnen från sommar i Florida och höstens Italien-besök!
Ett varmt bröd värmer både kropp och själ!