Den otålige bagaren slår till igen

Etiketter

autolys, baksten, dinkel, Labans, Orga, rågsikt, recept, Saltå, surdeg, valnötter, vatten, vetemjöl

Som en repig LP-skiva så lyckas den otålige bagaren misslyckas än en gång. Det sägs att man lär av sina motgångar, vilket får mig att fundera på hur mycket jag egentligen kan. Kanske är jag bara lite ”känslig” för motgångar, men nog vore det väl själva f-n om det inte skulle gå att få någon slags kontinuerlig kvalitet i bröden. Det är nog bara att ge sig på eländet igen och tygla otåligheten. Surdegar låter sig inte stressas!

Målet med denna omgång bakning var att åstadkomma ett valnötsbröd, inspirerat av Sebastièn Boudets recept.

Valnötsbröd
250 g dinkelmjöl (Labans)
250 g vetemjöl (Saltå)
250 g rågsikt (Orga)
500 g ljummet vatten
10 g salt (tyvärr bara vanligt bordssalt denna gång)
200 g uppfriskad surdeg

260 g rostade valnötter

Surdegen vispades ner i vattnet, varefter övriga torra ingredienser (förutom nötterna) rördes ner. Degen fick vila i ca 1,5 timme så att mjölet tog upp all vätska ordentligt. Därefter knådades degen ca 10 min i matberedaren (jag var lat) tills den hade fin struktur. Degen stjälptes ut på ett mjölat bakbord och de rostade och avsvalnade nötterna veks in i degen. Det blev i mina ögon hysteriskt mycket nötter. Det blev mer en hög nötter med en tunn hinna deg än en deg med nötter i. Redan där borde jag ha anat oråd. Degen lades i en mjölad bakduk i den vanliga plastlådan och fick stå i rumstemperatur ca 4 timmar. Innan jag kröp till sängs så gjorde jag ett försök att forma degen till en limpa, det blev mer likt ett knotigt vedträ. Detta vedträ lades tillbaka i lådan, vilken sedan ställdes in i kylen. Där fick den stå till nästa kväll, alltså ca 24 timmar. Väl hemkommen från jobbet flyttades lådan ut i rumstemperatur samtidigt som ugn och baksten värmdes till 250 grader. Degen såg inte ut som en limpa utan mer som en olycka. Olyckan fick därför flytta över i en jäskorg där den blev liggande i en timme eller två. Slutligen stjälptes det hela upp på en bakspade och in i ugnen tillsammans med en skopa vatten. Efter 55 minuter togs ”brödet” ut och fick svalna under en bakduk. Med darrande händer satte jag brödkniven i brödet och delade det i två delar. Det knastrade om skorpan och om nötterna, men inkråmet var tyvärr alldeles för kompakt för att räknas som lyckat.

Inkråmet hade dock potential att kunna bli bra, om bara bagaren hade haft lite mer tålamod och kanske stannat vid halva mängden valnötter. Om man tittar riktigt noga så finns det porer i brödet, men mängden inkråm i förhållande till mängden nötter är alldeles för liten. Det är väl bara att erkänna att den uppfriskade surdegen hade behövt en liten stund till på sig att komma igång så att degen hade fått kraft och ork att jäsa upp mellan nötterna. Möjligen hade den behövt en extra omgång med uppfriskning innan den blandades i degen. Hade jag stannat upp och smakat och doftat på burken så hade ”olyckan” inte behövt inträffa. Vän av ordning ställer sig frågan, hur många gånger måste bagaren misslyckas innan hon lär sig? Ännu verkar inte den kritiska massan ha uppnåtts.

Skam den som ger sig. Resten av surdegen har nu fått lite vatten och fräscht mjöl, imorgon skall det sättas en ny deg!!! Denna gång ett alldeles vanligt bröd utan några nötter.

Back to basics!

Annonser

Italien, vin, tryffeljakt och lite bakning

Etiketter

autolys, baksten, dinkel, hasselnötter, havssalt, mandel, Orga, recept, rosta, snitta, surdeg, vetemjöl, Warbro

Under senhöstens kallaste dagar passade jag och mina bröder på att resa söderut med vår kära mor. På sin 60-årsdag fick hon ett presentkort på en resa till främmande land tillsammans med sina barn, men utan svärson, svärdöttrar och barnbarn. Vi fastnade för Piemonte i nordvästra Italien. Torsdagen den 16 oktober satte vi oss på planet till Milano. Lilla mor hade bara fått veta att hon behövde pass, kläder som passade för ett lite varmare klimat och skor som var sköna att gå i. Det var först när hon fick sitt boardingkort i handen som resans mål avslöjades. Väl framme i Milano hämtades vår bil ut. Enligt uthyraren hade den ”some stickers” och visade upp några små Svampbob-klistermärken. Hela bilen visade sig vara en enda gigantisk sticker. Inget problem att hitta bilen på parkeringen. Den gjorde många medtrafikanter glada 😀

Boendendet hette Bricco San Giovanni http://www.briccosangiovanni.com/ och låg i orten Isola d’Asti alldeles utanför Asti, med fantastisk utsikt över kullar och vindgårdar och hasselodlingar. Gården och vinodlingarna arrenderades av en svenska som bott i Italien i 50 år. Det serverades 4-rätters med gårdens eget vin på kvällarna. När vi kom dit hade sommaren gjort ett kort återbesök med 25 graders värme och solsken. Resten av dagarna var det ca 15 grader och mulet, men lika vackert. Redan första dagen var vi på vinprovning i närheten av boendet. En entusiastisk men genomförkyld vinmakare ledde en provning där vi provade både spumante, rose och ett antal röda viner. Till detta bjöds på bröd, salami och färsk getost. Lätt runda under fötterna körde vi tillbaka till hotellet där det stundades 4-rätters middag och vin.

Efter den första natten tog vi en promenad innan frukost och tittade på omgivningarna. Det var lätt overkligt att promenera mellan gamla fina hus och branta vinodlingar där det hängde klasar av mognande druvor. Efter frukost packade vi oss in i bilen och körde mot Alba för att kika på tryffelmarknaden. Den hade tyvärr inte öppnat när vi kom dit. Istället fick vi en fin promenad i en vacker stad och en god lunch i solskenet. På eftermiddagen letade vi oss hem till en ”tryffeljägare” http://www.lacasadeltrifulau.it/. Vägbeskrivningen var inte den bästa, så det slutade med att lillebror Anders gick in på en bank och kom ut med en vänlig farbror som körde före oss till gården. Vilken hjälpsam italienare! På gården fick vi en passionerad beskrivning av tryfflar, tryffeljakt och livet som tryffeljägare av Natale Romagnolo, en femte generationens tryffeljägare. Vi fick se de fina tryffelhundarna, en blandning av engelsk pointer och bracco italiano. De dyrbara hundarna hade sin egen vakthund som bara stängdes in i hundgården när de hade besökare. Det var otroligt att få höra att en bra tryffelhund kan vara värd upp till 100000 EURO och att det förkommer att hundar förgiftas av konkurrerande tryffeljägare. Utan hund går det inte att hitta tryffel. Efter föreläsningen fick vi följa med hans bror Giorgio och de två hundarna Diana och hennes son Brico på tryffeljakt i deras egen skog. Så underbart att få se hur hundarna och Giorgio samarbetade och letade efter guldklimparna. Än mer underbart var det att se hur de hittade och grävde fram ett par tryfflar.

Tillbaka på gården bjöds det på vin, salami, färsk getost och naturligtvis färskhyvlad vit tryffel och svart tryffel. Vilken fantastisk doft och smak!! Den vita tryffeln doftar och smakar av vitlök, medans den svarta tryffeln doftar svamp och smakar lite pepprigt. Vi fick också se en 100 g tryffel som hittats under natten (på bilden nedan). Den köptes raskt av ett par ryssar för ca 300 euro…. Dagen avslutades med middag och vin på en Trattoria i en av grannorterna.

På lördagen satte vi siktet mot Asti och den sedvanliga lördagsmarknaden. Det såldes allt från kompressorer, trädgårdsredskap och kläder, till blommor, frukt, grönsaker, kött, fisk osv. Det var ett äventyr bara att gå omkring och titta på folk och råvaror. Vi fortsatte vår bilfärd mot Barbaresco för än mer fantastiska vyer, lunch och vinodlingar. I varje gränd i denna fantastiska lilla by pressades det vindruvor och doften av jäsande vin smekte gränderna. Vi åt en god lunch och tog en tur till Alba igen för lite varm choklad. Det förbereddes för medeltidsmarknad i hela staden. Halm breddes ut på kullerstenarna, träbänkar och massor av mat och vinställen byggdes upp i alla gränder. Vi fortsatte dock vår resa och tog en till vinprovning, denna gång på en större vingård där det var lite mer stordrift och inte riktigt lika goda viner. Provsmakning blev det dock iallafall! På kvällen blev det ännu en god 4-rätters middag på vårt boende, tillsammans med ett antal flaskor vin. Denna kväll var hotellmatsalen full av tre gäng svenskar, och ett antal par. Vinmakaren och hans son skötte övervakningen och såg till att vi hade vin i glasen och att servisen gjorde sitt. Samtidigt knastrade en brasa i den enorma eldstaden, livet lekte!

Det var med visst vemod som vi lämnade boendet efter frukost på söndagen. Vi ställde siktet på Barolo och lite mer vin. Barolo var ännu en fantastisk liten stad med vinmakare i varje gränd. Efter promenad, kaffe, lite vin och besök i några olika vinkällare så körde vi till Alba för lite pizzalunch innan vi slutligen körde till flygplatsen för att flyga hem. Vid gaten informerades lillebror Daniel om att hans väska läckte, och ville han att de skulle plasta in den. Det visade sig vid hemkomsten att två av fem vinflaskor hade gått sönder och fyllt väskan. Det straffar sig att ha för lite packning i väskan. Det är dock inte sista gången jag åker till det Piemonte. Vilket landskap, vilken mat, vilka människor och vilket vin!!!!

Väl hemma så var det dags att fräscha upp surdegen och sätta den i arbete. Inspirerad av en annan bakningsbloggare Nathalie http://www.brodkonst.se/2013/08/mandelbrod.html så bestämde jag mig för att blanda nötter i brödet.

Bröd med mandel och hasselnötter
500 g vatten
200 g bubblande surdeg
150 g dinkelmjöl (Warbro)
600 g vetemjöl (Orga)
20 g havssalt
50 g mandel
50 g hasselnötter

Vatten och surdeg vispades ihop för att fördela surdegen ordentligt i vätskan. Ungefär hälften av mjölet och allt salt vispades i. Resten av mjölet blandades i för hand och degen fick genomgå autolys i ca 2 timmar. Under tiden rostades nötterna i en torr stekpanna och fick svalna. Sedan gnuggades de i en kökshandduk för att få bort lite av ”fnaset”. Degen fick en försiktig knådning och fick vila i ca 30 minuter. Därefter vältes degen ut på ett mjölat bakbord och drogs ut till en rektangel. Hälften av nötterna ströddes ut över degen som veks dubbel. Resten av nötterna ströddes ut på degen, som sedan veks dubbel en gång till. Därefter lades degen över i en plastlåda och fick stå i rumstemperatur i ca 2 timmar. Slutligen formades degen till ett bröd och lades tillbaka på en teflonduk i lådan. Lådan ställdes ut på trappen (ca 10 grader) över natten. På morgonen ställdes lådan in i kylskåpet. På kvällen hettades ugnen (och en baksten+en tom form på botten) upp till 250 grader. Brödet (och teflonduken) lyftes ur lådan och upp på en bakspade för att mjölas och snittas. Brödet skjutsades in i ugnen och ca 2 dl kokande vatten hälldes i formen. Det hela gräddades i ca 45 minuter och resulterade i ett fantastiskt bröd.

Döm om min förvåning när jag vände på brödet och upptäckte en helt galen undersida. Det såg ut som ett psykadeliskt mönster eller en tvättsvamp. Min gissning är att teflonduken var så mättad med fukt efter jäsningen att den inte släppte ut luften. Istället blev det luftbubblor mellan duken och degen. Det blev riktigt vackert! Inkråmet blev också helt fantastiskt, lagom tätt och saftigt. Nötterna gav ett härligt knaprigt bidrag och en underbar smak. Nästa gång ska jag nog försöka att ha i mer nötter och kanske försöka mig på att rosta valnötter eller någon annan sort.

Nu är verkligen årets mörka tid över oss. Dags att värma sig med ljus, varma filtar, nybakat bröd och varma minnen från sommar i Florida och höstens Italien-besök!

Ett varmt bröd värmer både kropp och själ!

Plommonfrossa

Etiketter

ägg, citron, clafoutis, florsocker, kardemumma, mandelmjöl, Orga, plommon, plommonclafoutis, plommonmarmelad, plommonsylt, recept, smör, socker, stjärnanis, vanilj, vaniljpulver, vaniljsocker, vetemjöl

Underbara plommontid och underbara grannar med överfulla plommonträd. Häromdagen kom ett sms med en fråga om jag ville ha plommon. Såklart ville jag det. Yngsta dottern och jag traskade bortåt vägen med en hink i högsta hugg. Väl framme fanns grannen på plats och försökte desperat plocka övermogna gyllenröda Victoriaplommon från gräsmattan, som vid det laget liknade plommonsylt uppblandad med gräs. Samtidigt hotade det överfulla trädet att släppa ytterligare underbara frukter på marken. På ingen tid alls hade hinken och en extra rostfri bunke fyllts med de vackra stenfrukterna. Fantastiskt söta och så sprängfyllda med fruktsaft att de läckte stora droppar av stelnad plommonjuice. Vad skulle man då göra med frukten, förutom att äta? Valet föll på en plommonmarmelad eller plommonsylt till att börja med. Jag hade en känsla av att stjärnanis skulle fungera bra med plommon. På det allestädes närvarande Internet så hittade jag ett lämpligt recept som även innehöll citron http://www.tasteline.com/Recept/plommonsylt_med_stjarnanis.

Plommonmarmelad med stjärnanis
40 plommon (det blev ca 2 l)
1 citron
6 dl syltsocker
6 stjärnanis

Plommon och pressad juice från citronen fick koka i en stor gryta i ca 20 min. Därefter tillsattes socker, citronskal och stjärnanis. Grytan skakades lite försiktigt tills allt blandats och blandningen kokades upp. Marmeladen fick sedan koka i ca 40 minuter, eventuellt hela plommon pressades försiktigt sönder mot kanten av grytan. SLutligen fiskades plommonkärnorna och stjärnanisen upp och grytan drogs från värmen. Efter 15 min avsvalning och omrörning då och då så fylldes marmeladen i Atamonsköljda burkar. Stjärnanis, citron och plommon blev en fantastisk söt och glödande orangeröd marmelad. Det blir inte sista gången den kombinationen testas.

En ”kaka” som jag sett flera recept på och varit sugen på att prova är den franska kakan clafoutis. Ursprungligen tror jag att den baserades på körsbär där kärnorna fick vara kvar och försåtsminera kakan. Kärnorna ger också en mandelsmak till kakan. Dock har jag sett recept med bland annat plommon där kärnorna tas bort och mandelsmaken åstadkoms med mandelmjöl. Charmen med kakan är att den i all enkelhet består av frukt som täcks av en äggsmet och gräddas, ingen botten som skall gräddas eller förberedas. Snabbt och gott verkar vara en efterrätt i min smak. Eftersom jag är rädd om mina och familjens tänder så fick det denna gång bli en kärnlös variant. Nedanstående recept hittades i tidningen Baka nummer 4/12, men har omarbetats lite efter eget huvud.

Plommonclafoutis
5 plommon
1 msk smör (Eskesta Gårdsmejeri)
råsocker
1 citron (ekologisk)
100 g mandelmjöl
4 ägg (ekologiska)
80 g florsocker
60 g socker
100 g smör (Eskesta Gårdsmejeri) rumsvarmt
150 g vispgrädde (ekologiskt)
60 g vetemjöl (Orga)
5 g vaniljsocker
2 tsk hel kardemumma
0.5 tsk salt

Plommonen halverades och kärnades ur. Därefter stektes de i smör under några minuter. En 24 cm form med löstagbar kant smordes med smör och ”bröades” med råsocker. Plommonen lades i formen med den skurna sidan nedåt. Ägg och socker vispades pösigt och smör, grädde och rivet citronskal rördes i. Sedan vändes mandelmjöl, vetemjöl, vaniljsocker, stött kardemumma och salt i och smeten rördes jämn. Smeten hälldes över plommonen i formen och kakan gräddades i 175 gradig ugn i 30 minuter tills kakan stelnat och ytan fått färg. Eftersom florsockret tagit slut så pudrades ytan med vanligt strösocker. När kakan svalnat något serverades den med uppvispad grädde smaksatt med socker och vaniljpulver. En otroligt god kaka med en underbar konsistens!

Stort tack till bästa grannen Åsa för alla de fantastiska frukterna. Nästa inlägg kommer att ägnas åt någon slags sammanfattning av de två dagar som tillbringades på surdegskurs med Sebastien Boudet i bageriet vid Rosendals Trädgård. Inspirerande och så roligt!!!!

Tills dess, baka och njut av hösten!!!

Äpplen i mängder

Etiketter

ägg, äppelkaka, äppelmarmelad, äppelmos, äpple, james grieve, Orga, recept, skrädmjöl, smör, socker, stjärnanis, vaniljstång, vetemjöl

Hösten är här, om än något varmare än normalt. Äppelträden har iallafall insett vilken tid på året det är och producerar mängder med enorma äpplen. Vårt Transperent Blanche producerade kanske inte stora mängder av äpplen, men de som kom var gigantiska. Vid en provvägning så uppgick vikten av ett äpple 300 g!! Dessa äpplen, eller iallafall delar av dem, klyftades och ångades i den gamla trotjänaren Thekla som jag fått av svärmor. Sedan kördes de genom den av grannen lånade passertillsatsen till hushållsassistenten och förvandlades till vackert nästan vitt mos. Lite lagom med socker tillsattes och även lite Atamon och hela härligheten fördelades i lagom stora förpackningar och gömdes i frysen. Konserveringsmedlet tillsätts bara för att förhindra att moset eventuellt möglar när det efter upptining står i kylskåpet.

Döttarna tillverkade även torkade äppelringar av några av de fina sommaräpplena. Urkärnade och skivade äpplen lades på bakplåtspapper på plåtar och fick stå i varmluftsugnen på låg temperatur i ca 4 timmar. Några plåtar med äpplen pudrades med kanel och övriga plåtar var helt ”au naturel”. Så fantastiskt gott, försvinnande gott till och med. Två glasburkar med äppelringar försvann i ett nafs.

Nu lite senare på hösten så har James Grieve börjat att mogna. Trädet är fullt av enorma äpplen, kanske inte lika stora som Transperent Blanche men nästan. I kvällssolen fullkomligt glöder frukterna i trädet. De äpplena är lika goda direkt från trädet som efter en tids lagring i förrådet. Nu har jag inte lagrat några på många år, men minns fortfarande doften av lagrade äpplen. Även en bunt av dessa äpplen fick bli mos, den här gången ett ljust rosa mos med underbar syra.

Vid ett besök vid Äppelfabriken http://www.appelfabriken.se/ tidigare i somras så inhandlades två burkar av deras hemgjorda marmelad, en hallonmarmelad med lakritsrot (sagolik) och en äppelmarmelad med vanilj och calvados (underbar). Det är ett underbart ställe att besöka för att fika, handla deras fruktprodukter och kanske få egen äppelmust pressad. Om man har minst 40 kg frukt så har de utrustning för att pressa, pastörisera och fylla must på ”bag-in-box”.

Jag bestämde mig därför att försöka göra just äppelmarmelad, och då en liknande variant med små äppelbitar i. Lite sökande på allas vårt Internet och jag hittade ett lämpligt recept att ge mig i kast med, nämligen: http://www.instructables.com/id/How-to-make-apple-jam/ Receptet innehöll dock kanel, och jag ville prova att smaksätta med vanilj och stjärnanis så det blev lite freestyle över det hela.

Äppelmarmelad med vanilj och stjärnanis
1.2 kg äpplen (James Grieve)
1 kg syltsocker
1 vaniljstång, delad och urskrapad
1 stjärnanis
1 stor skål vatten med pressad juice från 1 citron i

Äpplena skalades, kärnades ur och lades i skålen med vatten för att inte oxidera under den fortsatta behandlingen. Samtliga äpplen skars i mindre bitar, i receptet stod 1×1 mm men jag använde en ”alligator” så bitarna blev nog 5×5 mm. Samtliga ingredienser blandades i en stor gryta och fick koka tills äpplena var mjuka, ca 30 minuter. Därefter rördes lite Atamon i (jag vet, det är en barndomsgrej att använda Atamon vid konservering) och marmeladen fylldes på burkar. Bitarna glänser som guld i den prickiga marmeladen. Jag lovar att den smakar underbart av vanilj med bara en liten aning av anis. En klar favorit på såväl kex som rostat bröd.

Så slutligen fick några av de vackra frukterna smaksätta en klassisk äppelkaka ur ”Sju sorters kakor”, eller Fyriskaka som den kallas däri. Jag anpassade receptet till min för närvarande så gott som glutenfria kost. Smöret hade inhandlats på Bondens Egen Marknad i Uppsala. Där står tjejerna från Eskesta Gårdsmejeri http://www.eskestagardsmejeri.se/ och säljer yoghurt, smör och ost gjort på mjölk från deras fjällkor.

Äppelkaka
125 g smör (Eskesta Gårdsmejeri)
1,5 dl socker
2 ägg
1,5 dl fin mjölmix
1 dl skrädmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk mjölk

2-3 stora äpplen
2 msk strösocker
1 tsk kanel

Smöret smältes, fick svalan och rördes sedan pösigt med sockret. Ett ägg i taget tillsattes, slutligen rördes mjöl, bakpulver och mjölk i. Det hela hälldes i en smord och bröad form med löstagbar kant. Äpplena skivades och stacks ner i smeten. Slutligen pudrades socker och kanel över kakan och den gräddades i nedre delen av en 175 gradig ugn i ca 35 minuter. Underverket avnjöts med lättvispad vaniljsås. Underbart gott och glutenfritt!

Har under tiden också slitit med min surdeg, det verkar bli en långdragen historia. Det har nu börjat gå upp för mig att det nog är mjölet det hänger på. Säcken står i en stor Hammarplastlåda ovanpå torktumlaren. Där blir det, helt osökt, ganska varmt. Jag misstänker att det har påverkat mjölet så att det inte finns någon kraft kvar i det. Surdegsstartern bubblar upp, men degen saknar förmåga att bilda fina glutentrådar. Det blir bara kompakt, om än med några fina bubblor i. Nu har det inhandlats en ”vanlig” påse Saltå vetemjöl och hoppas på bättre lycka. Om allt misslyckas så har jag en surdegskurs med Sebastien Boudet på söndag och måndag att se fram emot. Det ska bli så fantastiskt roligt. Inte blir det sämre av att vi kommer att hålla till i bageriet i Rosendals Trädgård på Djurgården, vackrare omgivningar får man leta efter!

Håll tummarna för att nästa inlägg handlar om fantastiska surdegsbröd!!!!

Dags att väcka liv i den slumrande bloggen!

Etiketter

ägg, fröknäcke, hallon, hallonmousse, hallontryffel, havregryn, havrekakor, knäckebröd, kokostoppar, lime, limekräm, macarong, majsmjöl, mandelmjöl, maräng, Orga, rågmjöl, recept, rismjöl, smör, sojamjöl, surdeg, vit choklad

Så har vi hamnat i mitten av augusti och bloggen har slumrat sött i väntan på inspiration. Sommarens värme och semester har hållit bakningen på relativ sparlåga, dock har det börjat att röra sig i både surdegsburken och bakandet i övrigt.

I korthet så bedrevs årets semester med ett par veckor i Florida, där en hektisk och hysteriskt rolig inledningen med nöjesparkerna Universal Studios, Islands of Adventures och Seaworld i Orlando gradvis övergick till långsam semesterlunk när hyrbilen tog oss via Kennedy Space Centre, Fort Lauderdal och slutligen via Alligator Alley tvärs över Everglades och slutligen till strandliv på den vita snäckbeströdda stranden på Fort Myers Beach.

Väl hemma i Sverige följde några dagar med återhämtning från jetlag och lite bakande av fröknäcke för att hålla ångan uppe. Samtidigt pågick försök att muntra upp surdegen som fått tillbringa de två veckorna i kylskåpet. Det blev Tortilliachips med majsmjöl och polenta enligt Nathalies recept http://www.brodkonst.se/2013/07/tortillachips.html. Fantastiskt goda och knapriga chips som passade utmärkt som snacks. De gick åt så fort att det inte ens blev en bild på dem. Däremot fastnade ett annat fröknäcke på bild, nämligen Elins fröknäcke från ICA.se http://www.ica.se/recept/elins-froknacke-716356/. Detta blev också gott, om än inte lika knaprigt. Det är roligt med dessa fröknäcken eftersom de går fort att göra och är så beroendeframkallande.

Eftersom min yngsta dotter fyllde år den 9 augusti, så var det också full verksamhet att fylla kakburken.

Denna gång provade jag att göra klassiska kokostoppar smaksatta med limeskal från Leilas kokbok, samt glutenfria havrekakor från ”Friends of Adams” bakbok (som jag talat om tidigare). Kokostopparna blir grymt goda med limeskal. Det går att ta vilket recept som helst och bara riva i skalet från 1 lime. Man tror inte att en så god och enkel småkaka kan bli godare, men jag lovar att det är möjligt! Lime är nog lösningen på allt! Havrekakorna var i sann glutenfri anda fyllda med mer eller mindre suspekta mjölsorter.

Glutenfria havrekakor
4 dl havregryn
1 dl strösocker
1 dl rismjöl
1 dl majsmjöl
1 dl sojamjöl
2 tsk bakpulver
1 ägg
150 g rumstempererat smör

Alla ingredienser blandades ihop i en bunke, varefter smör och ägg tillsattes. Alltsamman arbetades ihop till en deg som sedan formades till en rulle och fick vila i kylskåpet. Enligt receptet skulle den vila i ca 1 timme, men jag hade nog kunnat lämna den i kylen över natten. Rullen var lite smulig så de enligt receptet 5 mm skivorna blev nog 10 mm för att hålla ihop. Kakorna gräddades i ca 20 minuter i 180 graders ugn. Det blev något som påminde om bondkakor. Mycket goda blev de iallafall. Man skulle faktiskt kunna använda dem istället för Digestivekex vid bakning av cheesecake.

Döttrarna efterlyste även macaronger på kakfatet, så det vara bara att ta fram mandelmjölet och ställa sig att sikta. Det blev en laddning rosa macaronger med en fyllning av hallon och vit choklad, samt gröna macaronger fyllda med limekräm. I båda fallen använde jag ett recept med italiensk maräng som jag hittat på http://bakemyday.se/sahar-gor-du-macaroons/. Det innebär att man vispar äggvitor till vita toppar och sedan vispar i en 116-118 gradig sockerlag som tillsätts i en smal stråle. Därefter vänds mandelmjöl, florsocker och eventuell färg ner i marängen. Fortsätt vända ner tills det är homogent och fortfarande luftigt.Denna gång testade jag att göra en omgång helt enligt Mattias beskrivning (där hälften av äggen blandas med mandelmjölet och sedan vänds ner i marängen), och en omgång enligt Sebastien Boudets beskrivning http://www.tv4.se/hela-sverige-bakar/artiklar/s%C3%A5-bakar-du-macarons-507529ed04bf72277d000039 (där all äggvita vispas till maräng och det torra mandelmjölet vänds ner i marängen, eventuell färg tillsätts en liten del av äggvitan som tagits undan). De rosa (enligt Mattias variant) blev kortare i konsistensen och behöll en topp efter gräddning, det såg ut som små rosa bröst på plåten. De gröna (enligt Sebastiens variant) flöt ut bättre och fick den rätta formen. Jag testade också att låta de rosa stå framme och vila i ca 30 minuter innan gräddning, medans de gröna bara fick vila ca 15 minuter.

Hallontryffel
200 g vit choklad
0,2 dl vispgrädde
100 g hallonpuré

Den vita chokladen fick smälta tillsammans med vispgrädden. Därefter blandades hallonpuré i och hallontryffeln fick svalna i rumstemperatur innan macarongerna fylldes.

Limekräm
2 dl limejuice
2 äggvitor
20 g maizenamjöl
100 g strösocker

Limejuicen rördes samman med maizenamjölet och de uppvispade äggvitorna och strösockret tillsattes. Blandningen vispades och fick koka upp och koka ca 5 min tills den tjocknat. Därefter fick blandningen svalna under folie.

Båda fyllningarna räckte till ca 30 macaronger vardera. Goda och vackra! Limevarianten helt klart godast med sin syrliga fyllning som kontrast till den söta mandelmarängen. Nästa gång skall jag prova samma recept och göra en hallonkräm istället.

Tårtan för dagen tillverkades av döttrarna. Det blev hallon-chokladmoussetårta med chokladbottnar dekorerad med Kit-Kat, Toblerone, hallon och sockerkulor.

Nästa projekt blir att testköra surdegen. Den ser lite gladare ut, och blev ännu gladare när jag hittade en alldeles oöppnad påse med stenmalet rågmjöl från Orga längst in i skafferiet. Nu doftar surdegen syrligt och fräscht, istället för unket och målarfärgsliknande som tidigare. Inför surdegskursen hos Sebastien i september så vill jag få lite luft under vingarna och volym i surdegsbröden. Förhoppningsvis så får jag även möjligheten att inhämta mitt pris och tillbringa en helg med att agera hantlangare i bageriet.

Detta blev ett lätt rörigt inlägg, men så blir det när författaren haft semester och hjärnan befinner sig i semidvala.

Tills nästa gång: Var inte en surdeg, sätt igång en istället!

Premiärbakning av glutenfritt formbröd

Etiketter

ägg, dinkel, fibrex, havregryn, jäst, Orga, pofiber, potatismjöl, psylliumfröskal, rågmjöl, recept, rismjöl, sirap, solrosfrö, surdeg

Sommar, sommar, sommar! Kan någon förklara för mig hur vi plötsligt befinner oss i slutet av juni 2013 och semestern står för dörren? Det är alldeles för länge sedan denna blogg såg ett nytt inlägg, och jag kan nog bara skylla på bristande inspiration. Att avhålla sig från gluten gör inte direkt att suget efter bakning står på topp. Det har bakats lite frallor och bröd till resten av familjen, men jag har varit duktig och avhållit mig från att äta. Häromdagen kände jag dock att det var dags att ge sig på den fina glutenfria bakboken Friendly bread av grundaren till bageriet Friends of Adam som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Valet för premiärbaket föll på ett solros och havrebröd. Inspirationen till detta uppstod när jag hittade durramjöl, kakor och knäckebröd från Friends of Adam hos min lokala ICA handlare. Att baka glutenfritt bröd innebär en investering i diverse suspekta mjölsorter och ”tillsatser” för att hålla ihop brödet.

Solros och havrebröd
2 dl rismjöl
3 dl durramjöl
1 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl potatismjöl
2 tsk salt
1/2 dl psylliumfröskal
2 msk pofiber
1/2 dl fibrex

De torra ingredienserna blandades ihop i hushållsassistenten.

50 g jäst
6 dl fingervarmt vatten
1 msk rapsolja
1/2 dl ljus sirap
1 äggvita

Jästen rördes ut i det fingervarma vattnet och övriga blöta ingredienser blandades i. Därefter blandades de blöta ingredienserna ner i de torra ingredienserna och ”degen” blandades och bearbetades i hushållsassisten. Därefter hälldes degen i en smort 1,5 liters brödform. Lite havregryn och solrosfrön ströddes ovanpå och degen fick jäsa under bakduk i ca 20 min. Under tiden värmdes ugnen till 250 grader. När formen sattes i den övre delen av ugnen så sänktes temperaturen till 200 grader och lite vatten hälldes i en form i botten av ugnen. Brödet gräddades i 1 timme och stjälptes sedan upp på ett galler för att svalna.

Vad kan man då säga om resultatet? För det första så hade brödet kunnat gräddats i ca 15 minuter till, eftersom den nedre delen av brödet fortfarande var lite degigt. Inkråmet var annars finporigt och saftigt och fint. För det andra så kanske mängden jäst är lite i överkant. Eftersom den ekologiska jästen har mer smak än den vanliga, så doftade och smakade brödet mycket jäst. Nästa gång får det nog bli en halvering av mängden. Slutligen så misslyckades jag med smörjningen av formen, vilket fick till resultat att hela botten klamrade sig fast i formen och fick tvingas ut med en stekspade och några mindre milda ord. Utöver detta så var resultatet över förväntan. Man får tänka om vad gäller textur hos både deg och bröd eftersom avsaknaden av gluten ger en helt annan typ av deg. Kladdigt är bara förnamnet. Degen till detta bröd kan nog mest liknas vid en tjock sockerkakssmet.

Med lite övning så kan det nog gå att få till riktigt fina glutenfria bröd. Dock får nog detta ses som en parentes, det är ju surdeg som är roligt att baka med!

På temat surdeg så har jag till min stora glädje vunnit en bakhelg i Sebastien Boudets nya bageri och deli som är under konstruktion på Karlavägen i Stockholm. Han hade en tävling där man skulle gissa vad han sade på en bild från Gotland . Det ska bli så spännande att få vara med i ett riktigt bageri och se hur det går till och få möjlighet att lära mig mer. Under september hade jag redan tidigare bokat in en surdegskurs för Sebastien för att få lite mer inspiration. Om allt går enligt plan så kommer mitt bakande att nå nya oanade höjder efter höstens bakning och kurs!!!!

Nu kan jag ju inte låta familjen gå utan gott bröd bara för att jag tillfälligtvis (hoppas jag) låter bli gluten. En fördeg på dinkel från Orga och råg från Saltå står på köksbänken och väntar på att sättas till en god surdeg under morgondagen.

Nu vill jag bara önska alla glada bagare en riktigt glad midsommar!!!!

Vackra frukostfrallor, se men inte röra!

Etiketter

autolys, baksten, havssalt, jäst, linfrö, Orga, recept, skrädmjöl, snitta, surdeg, vatten, vetemjöl

På grund av en bråkande mage och omläggning av kosten under några månader så har bakandet kommit av sig lite. För att komma tillrätta med en krånglande mage så har jag uteslutit gluten, laktos och ett stort antal sockerarter under en period. Sedan ska de återinföras en i taget för att se hur magen reagerar. När man utesluter laktos och gluten ur kosten på samma gång så blir intaget av ”vanligt” bröd synnerligen begränsat. Det är outhärdlig trist att inte få smaka på ett nygräddat, vackert och väldoftande surdegsbröd. Förhoppningsvis så kommer det att visa sig att återinförande av gluten i kosten inte gör någon skillnad. Nu får jag förlita mig på fryst, färdigt glutenfritt bröd som ändå är helt ok. Jag har också inhandlat boken ”Friendly bread: Baka glutenfritt, från baguette till brownie” av Karin Moberg, Oscar Målevik och Stefan Wettainen. Karin Moberg startade bageriet Friends of Adam http://www.friendsofadam.se/ efter att ha bakat glutenfritt hemma tillsammans med sin son Adam. Boken är inspirerande och ger bra insikt i vilka oanade möjligheter det finns att baka gott bröd utan gluten. Jag har tyvärr inte kommit längre än att läsa i boken och fundera på i vilken ände jag skall börja. Det första steget blir att handla brödformar och en hel arsenal av mer eller mindre kända mjöl och gryn.

Ovanstående till trots så förbarmade jag mig över min surdeg och min familj och bakade surdeg häromveckan. Eftersom surdegen var lite mer än lovligt trött på mig så gullade jag lite extra med den och rörde ihop en fördeg kvällen innan degen sattes.

Kväll 1:
250 g surdeg
200 g rågmjöl (Orga)
300 g vatten

Kväll 2:
Fördegen från dag 1
200 g skrädmjöl
1250 g vetemjöl (Orga)
700 g vatten
40 g oraffinerat havssalt

Fördegen rördes ihop och fick vila övertäckt under en handduk ovanpå kylskåpet över natten. Dagen efter blandades fördeg och övriga ingredienser försiktigt ihop i matberedaren. Jo, man har blivit lite lat! Degen fick ligga övertäckt i ca 2 timmar för att åstadkomma en bra autolys. Därefter knådades degen relativt långsamt under 5 minuter, fick vila ca 5 minuter och knådades sedan kraftigt under 5 min (eller tills den uppnått önskad konsistens). Därefter fick degen en snabb formning till en ”boll” och fick stå i rumstemperatur i ca 1 timme för att komma igång ordentligt. Vid det här laget var den i god form och full av fina bubblor. Därefter delades degen i två delar, varav den ena formades till ett bröd och lades i en mjölad bakduk i en jäskorg och den andra lades på en teflonduk i en plastlåda med lock. Jäskorgen placerades sedan i en rostfri bunke och fick ett lock. Båda ”lådorna” fick stå kvar i rumstemperatur i ca 1 timme till innnan de ställdes ut på trappan över natten. Jag tror att yttertemperaturen låg kring ca 6 grader hela natten.

På morgonen fick lådorna komma in i rumstemperatur och ugnen sattes på 250 grader och laddades med baksten i nedre delen och en ungsform på botten. Den ena degen nöps av till frukostfrallor, ca 90 g per fralla. De runddrevs och lades på teflondukar och fick jäsa övertäckta tills ugnen blev varm (ca 1 timme). Därefter penslades bröden med lite vatten och beströddes med linfrö och mjöl för att därefter snittas med ett enda snitt rakt över. Frukostfrallorna gräddades i två omgångar i 225 gradig ugn (temperaturen sänktes när frallorna landat i ugnen) i ca 15 min till en innertemperatur av 97 grader. Som vanligt hälldes en kopp hett vatten i ugnsformen samtidigt som frallorna sattes i ugnen. Slutligen mjölades, snittades och gräddades det stora brödet i ca 40 minuter tills det var färdigt.

Denna gång blev jag så stolt över mina frallor, de är nog min snyggaste skapelse hittills. Enligt familjen var smaken inte att skämmas för heller. Att blanda i lite skrädmjöl i degen ger en helt underbar färg, doft och smak på det färdiga brödet. Det stora brödet blev också otroligt fint, massor av små fina bubblor i hela brödet. Inga stora hål som smör och marmelad kan smita igenom! Jag längtar till att få sätta tänderna i en av mina surdegsskapelser. Tills dess så får jag nöja mig med att jag lyckats få vårt fantastiska lokala ICA att ta in ekologisk jäst i sortimentet.

Baka lugnt!

Påskbakning

Etiketter

autolys, baksten, choklad, hallonmousse, havssalt, kokos, Orga, rågmjöl, recept, snitta, surdeg, tulpaner, vatten, vetemjöl

Påsktiden har passerat, men minnet av vackra tulpaner, gott bröd och underbar tårta lever kvar. Detta år hade vi släkten på sen påskmiddag och äggmålning hos oss på påskdagen. Som vanligt fick min käre man bromas min framfart med många uttalanden som ”Det kommer att räcka, jag lovar!”, ”Nej, vi behöver inte mer mat!”, ”Ja, vi blir mer än mätta!”. Jag fasar alltid för att maten skall ta slut innan alla är mätta och belåtna. Det kan ha med ovanan att laga mat till många personer, eller en outtalad önskan att förvandla alla till rullande fläskberg. Jag föredrar nog att tro att det är ren orutin! Oavsett vilket så lyckades vi undvika att äta rester i en vecka, men den stora kastrull med potatis som jag kokade fanns kvar även dagen efter. Av någon anledning valde större delen av sällskapet att precis som jag själv fokusera på godsakerna, såsom sill, lax, kyckling, ägg, surdegsbaguetter osv. För att inte glömma den underbara hallonmoussetårta som döttrarna bakat till kaffet. I bakväg så bidrog jag själv med surdegsbaguetter. Eftersom min surdeg hade drabbat mig med den ena besvikelsen efter den andra under en tid så beslutade jag att se till att den var pigg och alert. Därför gjorde jag en fördeg dagen innan degen sattes.

Surdegsbaguetter

Dag 1
Fördeg: 200 g surdeg
200 g rågmjöl
250 g vatten

Dag 2:
fördegen från Dag 1
1500 g vetemjöl (Orga)
750 g vatten
45 g havssalt

Fördegen och resten av ingredienserna blandades ihop och fick genomgå autolys i ca 1 timme innan den knådades ca 10 min i hushållsassistenten. (latmasken gjorde sig påmind) Sedan fick degen vila i ca 2 timmar för att komma igång ordentligt. Därefter spändes degen upp lite och formades till en limpa som lades på en teflonduk i en plastlåda med lock och fick vila i rumstemperatur i ca 1 timme innan den placerades i kylen. Efter ca 24 timmar i kylen plockades den mycket rymningsbenägna degen ut ur kylskåpet och fick stå i rumstemperatur. Samtidigt värmdes ugn och baksten till 250 grader. Efter ca 1 timme vändes degen ut på ett mjölat bakbord och delades längsledes i fem baguetter. För att få en bra delning, utan att förstöra de fina bubblorna i degen, så användes en lång metallstav som pressades ner i degen. De lades två och två (och en ensam) på teflondukar, mjölades och snittades innan de gräddades i ca 30 minuter. Samtidigt som bröden sattes i ugnen så hälldes lite kokande vatten i en varm ugnsform på botten.

Jag hann tyvärr inte få en bild på alla baguetterna tillsammans, men den sista snutten fastnade på bild. Underbara, fluffiga, sega och underbart goda baguetter! Det finns hopp för surdegen !

Döttrarna valde att baka en hallonmoussetårta, eller snarare två. De hittade ett recept i en gammal Allt om Mat, vid tillfälle skall jag skriva ner och publicera receptet också. Receptet krävde att 1 kg(!!) hallon passerades till hallonmoussen. Döttrarna turades om ett tag innan jag fick äran att slutföra passeringen, hårt jobb. Botten bestod bland annat av kokos och smält choklad. Det blev som en Delicatoboll (fast godare) med hallonmousse ovanpå. Även dekorationen bestod av smält choklad och avslutades med marsipanfigurer. Jag är så stolt över mina duktiga döttrar!

Vila-vika bröd, gott men lite tamt

Etiketter

baksten, havssalt, jäst, Orga, recept, surdeg, vatten, vetemjöl, vika, vila

Häromveckan fick jag lust att baka, och surdegen var inte på sitt bästa humör. Låter det som ett eko av tidigare uttalanden i denna blogg? Nu fanns det som tur var fortfarande lite ekologisk jäst kvar i kylskåpet, så varför inte testa att baka med lite hjälp av min första bakningsguru Martin Johansson. Det var ju ändå så som mitt intresse för bakning av matbröd väcktes. Kikade i hans bok nummer två ”Enklare bröd” och fastnade för ett synnerligen enkelt ljust bröd. Det är absolut inget fel på att baka med jäst, men man (läs jag) har ju nördat in på surdegen. Det är bra att ha ett ess i rockärmen när surdegen har något slags sammanbrott. Här följer min variant av Martins enkla bröd.

Enkelt vila-vika bröd
10 g ekologisk jäst
300 g kallt vatten
400 g vetemjöl (Orga)
ca 20 g oraffinerat havssalt

Jästen blandades ut i vattnet, varefter mjöl och salt tillsattes. Det hela rördes ihop till en deg och fick vila i ca 30 minuter. Därefter veks degen ihop genom att vika in degens ytterkant mot mitten genom att vika in degen, vrida bunken ett kvarts varv, vika in degen igen, vrida bunken ännu ett kvarts varv osv. tills degen vikts in runtom. Detta upprepades sedan med 30 min mellanrum, tills degen totalt vikts ihop tre gånger. Sedan fick degen jäsa i ca 1 timme Degen stjälptes upp på en mjölad bakduk och veks ihop till ett paket med skarven nedåt. Bakduken veks ihop kring degen, och hela härligheten fick jäsa ca 1 timme till. Slutligen stjälptes degen upp på en teflonduk på bakspaden, mjölades och snittades och bakades av på en varm baksten i 250 graders ugn. Samtidigt som degen sattes in så hälldes lite kokande vatten i en form i botten av ugnen. Därefter gräddades brödet i ca 35 minuter.

Det blev ett luftig bröd med stora porer i inkråmet. Stora porer ser ju snyggt ut, men är inte helt idealt för att lyckas äta en marmeladmacka med någon slags stil. Det rinner smör och marmelad tvärs igenom brödet. Brödet blev gott, men jämfört med ett surdegsbröd så blir det lite tråkigt. Omväxling förnöjer ju dock även i brödvärlden, så det är väl värt att baka även detta bröd. Om inte annat så går det relativt fort och ger hyfsat idiotsäkert slutresultat. Enligt en trio av närstående jurymedlemmar så var brödet jättegott 😀 Det är också alltid roligt att se vilken jäskraft som finns i 10 g jäst. Något att ha i bakhuvudet (no pun intended) när de flesta ”vanliga” recept hävdar att det skall vara 50 eller till och med 75 g jäst för att få fart i degen. Låt det bara ta tid så räcker det men en avsevärt mycket mindre mängd. Var lite modig och testa nästa gång du bakar med jäst. Halvera åtminstone jästmängden.

Efter detta lyckade försök så gjorde jag ett uruselt försök att baka durumpave enligt Sebastien Boudets recept. Surdegen verkade må gott, både efter knådning och en initial jäsning i rumstemperatur. Efter 48 timmars jäsning i kylen, med ett avbrott för rumsjäsning och omformning efter 24 timmar, så skulle brödet gräddas. Under gräddningen så orkade dock brödet inte resa sig nämnvärt, utan skorpan stelnade kring ett kompakt och nästan degigt inre. Det var på gränsen till ätbart. Smaken var det absolut inget fel på, men inkråmet var på helt fel sida av gränsen för godkänt. Bagaren var för otålig för att förstå att ha lite mer tålamod med sin surdeg, en matning till och en dags extra väntan innan degen sattes hade gjort susen. Lite surt efter att ha väntat på gott bröd i två dagar. Nästa gång skall degen var så pigg att den hoppar!!!

Surdegsbakande är i sina stunder fruktansvärt frustrerande och tålamodsprövande men ack så belönande när det lyckas!

Nästa inlägg kommer att handla om påskens lyckade bakning av surdegsbaguetter och döttrarnas syndigt goda hallonmoussetårta.

Premiärbakning med ekologisk jäst

Etiketter

autolys, dinkel, jäst, kross, Orga, rågmjöl, recept, sirap, smör, snitta, vatten, vetekli, vetemjöl

Jäst är ju bara jäst, eller hur!? De små gula paketen från Kronjäst med sitt innehåll med karaktäristisk doft och konsistens. Tidigare har jag inte skänkt jästpaketens innehåll en enda liten tanke. Att de finns i en variant för söta degar och en för matbröd har kanske väckt en vag tanke om att det kanske finns en alldeles egen liten värld i paketen. Att jäst är så mycket mer än så kan man läsa på Brödpassion http://www.brodpassion.se/2013/01/nagra-tankar-om-jast.html. Där fick jag också för första gången se att det finns ett ekologiskt alternativ. Tyvärr har inte det paketet dykt upp i min annars exemplariskt välsorterade ICA Viksjö, men på ICA Maxi vid Eurostop hittade jag den! Redan när jag höll paketet i handen så insåg jag att detta var något annat än den vanliga jästen, paketet formligen stank! Eller låt oss för att mildra orden något säga att det hade en påtaglig och påträngande doft. Doften påminde om en vällagrad surdeg eller kanske till och med en kittost. Färgen på jästen var också mörkare än den vanliga jästen, och konsistensen var segare. Som testkandidat för denna nya bekantskap så valde jag ett recept som Johan Hedberg alias Matgeek presenterade häromveckan http://matgeek.se/2013/02/26/ragbrod-med-krossade-korn-och-sirap/. I vanlig ordning fick det bli med lite egen touch på receptet.

Formbröd med 4-kornskross
Skålling
60 g rågmjöl (Saltå)
60 g 4-kornskross (Saltå)
300 g kokande vatten
20 g ljus sirap
20 g mörkt muscavadosocker
2 tsk mortlad anis

Ingredienserna till skållningen blandades i en bunke och fick svalna.

200 g dinkelsikt (Saltå)
400 g vetemjöl (Orga)
300 g vatten (nästan fingervarmt)
25 g jäst (Kronjäst Ekologisk)
20 g salt (bordssalt)
50 g rumstempererat smör

Jästen löstes upp i vattnet. Mjöl, vatten, skållning och salt blandades i. Det hela fick stå ca 30 minuter för någon slags autolys. Därefter knådades degen ca 5 min i hushållsassistenten, sedan tillsattes det rumstempererade smöret och degen knådades ca 5 min till. Degen fick jäsa till dubbel storlek, något som tog närmare 1,5 timme eftersom jag använde ganska sval degvätska. Sedan formades degen till två bröd som lades i smörade formar och fick jäsa ca 45 minuter. Under tiden värmdes ugnen till 250 grader och en oöm form sattes in på botten. Slutligen penslades bröden med lite vatten. Det ena beströddes med blandade frön, och den andra beströddes med vetekli. Båda bröden snittades lite lätt och skjutsades in i ugnen tillsammans med lite vatten i den oömma formen. Samtidigt sänktes temperaturen till 200 grader och bröden gräddades till en innertemperatur på 97 grader (ca 40 minuter).

Bröden blev otroligt fina och goda! Jag vet inte om den ekologiska jästen skilde sig i bakegenskaper från den vanliga jästen, men den fungerade precis som den skulle. Den egenartade aromen hos jästen fanns det heller inte ett spår av i det färdiga brödet.Det skulle dock vara roligt att göra en jämförelse någon gång och baka enligt samma recept men med två olika jästsorter. Det får bli ett senare projekt! Just nu står en riktig surdeg på jäsning i kylskåpet, rapport kommer senare.

Själv går jag också i väntans tider, dvs. jag väntar på att en bok skall dimpa ner i brevlådan. I Matgeeks bokcirkel så cirkulerar just nu Sötebröd från Brunkerbergs Bageri. Det har varit så kul att följa övriga deltagares erfarenheter och bildbevis på deras bakande. Pressen stiger att åstadkomma något gott och vackert! Sötbröd är inte min starkaste sida, men det ska bli roligt att sätta tänderna i en ny bok!