Blodapelsinbonanza

Etiketter

blodapelsin, blodapelsinmarmelad, blodapelsinsaft, citron, citronsyra, marmelad, saft, vanilj

Efter en veckas underbart sportlov i Åre så drabbades denna lilla bloggerska av akut pysselabstinens. Detta föranledde en söndag fylld av allsköns pyssel i köket, däribland vad som närmaste kan beskrivas som blodapelsinmissbruk. Det är något alldeles fantastiskt de olika grader av rodnad som ett kilogram blodapelsiner kan dölja under skalet. Allt från en svag antydan till rodnad, till den allra djupaste svartröda rodnad. Detta år fanns ett ganska stort antal av den mörkare varianten i mina inhandlade nät. Efter förra årets framgång på marmelad och saftfronten så beslutade jag att det skulle upprepas. Vilken tur att recepten fanns nedskrivna i min alldeles egen blogg, den uppfyllde alltså sitt primära syfte att agera receptarkiv för en lätt disträ bagare/kokerska/pysslerska.

Punkt ett på denna blodapelsinbonanza var saft. Receptet återgav jag i förra årets blodapelsininlägg, men återges igen på grund av lite anpassning efter skafferiet.

Blodapelsinsaft
2 kg blodapelsin
2 vanliga apelsiner
1 liter vatten
2 msk citronsyra
800 g strösocker
400 g ljust muscavadosocker
400 g pärlsocker

Apelsinerna borstades under varmt vatten och torkades av. Det yttersta skalet på blodapelsinerna skalades bort med en potatisskalare och lades i en bunke tillsammans med sockret och citronsyran. Vattnet kokades upp och hälldes över socker och skal. Blandningen fick svalna under omrörning tills allt socker smält. Det tog en stund eftersom pärlsocker smälter ohyggligt långsamt. Under tiden delades apelsinerna (inklusive de vanliga apelsinerna) och all saft pressades ner i en skål. Resultatet av detta pressande ledde till något som förde tankarna till tillverkning av blodpudding, vilken färg!

När blandningen av sockerlag och skal svalnat blandades den ner i den pressade apelsinjuicen. För att sedan silas genom en silduk.

Just denna dag var den enda silduk som jag hittade upptagen med annat (efterföljande marmeladkok) så det fick bli en lite improviserad lösning. En kökshandduk knöts fast i silställningen med hjälp av lite bomullstråd. Det fungerade alldeles utmärkt….efter ett misslyckat försök. Ren dumhet gjorde att jag knöt enkelknutar den första gången, som tydligt framgår av bilden nedan. Det resulterade i att när silningen nästan var färdig så hade en av knutarna lirkat upp sig och allt restmaterial blandade sig med den färdigsilade saften. Damnation!!!! Det var bara att ta fram en ren handduk och upprepa manövern, denna gång med dubbelknutar. Äntligen genomfördes silningen utan missöden.

Årets saft blev otroligt god och om möjligt ännu mörkare än förra året. Det är svårt att få fram färgen på bild, men den är verkligen mörkt blodröd i flaskan. Saften är så koncentrerad att den kan spädas i oanad mängd. Det färdigblandade resultatet liknar mer utspädd rabarbersaft. Gott som bara den!

Punkt två i missbruket av blodapelsiner blev marmelad. Förra året smaksatte jag den med stjärnanis, detta år fick det bli vaniljstång istället. Även här blev det lite modifiering av receptet från förra året.

Blodapelsinmarmelad med vanilj.
1 kg blodapelsiner
1 citron
300 g rårörsocker
500 g syltsocker
1 kg strösocker
1 l vatten
1 vaniljstång

Apelsinerna och citronen borstades under varmt vatten och torkades av.Därefter delades samtliga frukter i kvartar och skivades tunt. Ändar och kärnor lades i en silduk. Alltsammans (förutom vaniljstången) varvades i en 5 liters gryta och fick stå svalt under lock över natten. Därefter kokades blandningen upp och fick koka i ca 1,5 timme. Under tiden gjordes marmeladprov några gånger. Om den otålige kokerskan läst sitt eget recept ordentligt hade hon sett att sockret inte skulle röras i förrän den blötlagda frukten fått ett uppkok. Det är sånt som händer när ”read and understood” byts ut mot ”read”. Vem vet, det kanske leder till något storartat någon dag. Hur som helst, det hela fick koka och dofta ljuvligt i köket för att sedan hällas upp på väl rengjorda burkar.

Dagen avslutades med årets bak av semlor. Denna gång provades ett recept från Matgeek, men det får bli ett alldeles eget inlägg. Tills dess skall jag försöka att sanera köksbänk, köksluckor, lådor och golv från saft-, sockerlag-, apelsinjuice- och marmeladstänk. Det är helt galet hur kladdigt dessa saker blir vid kontakt med köksytor. Fram med rengöringsmedel och trasa!

Tänk vad en lite gumma kan gno!!!

Blodapelsinsaft

Etiketter

atamon, blodapelsin, blodapelsinsaft, saft, socker, vår kokbok

Efter ett par veckor med oresonligt kallt väder, så faller nu snön i stora vackra flingor ute. Det är inte utan att man funderar om vår och sommar tänker lysa med sin frånvaro i år. Av snödrivorna på altanerna att döma så kommer det att dröja till efter midsommar innan vi kan njuta av en kopp kaffe i morgonsolen, eller ett glas vin i kvällssolen. Min förhoppning är dock att jag har alldeles fel och att våren smyger bakom hörnet och överraskar oss alla inom en snar framtid.

För att sprida lite sol och värme så tänkte jag därför presentera mitt första försök att göra apelsinsaft. I min barndom så minns jag att min mor gjorde apelsinsaft en eller ett par gånger. Det var en apelsinsaft långt ifrån den köpta varianten, den smakade ju till och med som riktiga apelsiner. Så här i blodapelsinernas säsong, och stärkt av framgångarna med att göra blodapelsinmarmelad, så fick det bli blodapelsinsaft. Receptet hittade jag i min ”gamla” trotjänare Vår kokbok.

Blodapelsinsaft
2 kg blodapelsiner
1600 g strösocker
2 msk citronsyra
1 l vatten

Apelsinerna borstades under varmt vatten och torkades. Sedan skalades det yttersta skiktet av skalet (inte de vita hinnorna) med en potatisskalar och lades i en bunke. Vattnet kokades upp och hälldes över apelsinskalet tillsammans med socker och citronsyra. Lagen rördes om då och då tills den svalnat. Under tiden klövs apelsinerna och saften pressades ur i en ny bunke. Sedan blandades den avsvalnade lagen med apelsinsaften och hela härligheten silades. (det är nog ingen som vill ha skalbitar i sin saft). Slutligen hälldes saften på rena (och vackra) flaskor. Flaskorna hade sköljts med Atamon innan.

Saften blev vackert orangeröd och smakade himmelskt. Den blev också otroligt koncentrerad och kunde spädas ordentligt innan den avnjöts! Jag kan tänkta mig att den skulle fungera utmärkt som bas för en somrig drink, eller bara för sig själv i ett stort glas med krossad is.

Fler tips på vad man kan göra med blodapelsiner?