Den otålige bagaren slår till igen

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

Som en repig LP-skiva så lyckas den otålige bagaren misslyckas än en gång. Det sägs att man lär av sina motgångar, vilket får mig att fundera på hur mycket jag egentligen kan. Kanske är jag bara lite ”känslig” för motgångar, men nog vore det väl själva f-n om det inte skulle gå att få någon slags kontinuerlig kvalitet i bröden. Det är nog bara att ge sig på eländet igen och tygla otåligheten. Surdegar låter sig inte stressas!

Målet med denna omgång bakning var att åstadkomma ett valnötsbröd, inspirerat av Sebastièn Boudets recept.

Valnötsbröd
250 g dinkelmjöl (Labans)
250 g vetemjöl (Saltå)
250 g rågsikt (Orga)
500 g ljummet vatten
10 g salt (tyvärr bara vanligt bordssalt denna gång)
200 g uppfriskad surdeg

260 g rostade valnötter

Surdegen vispades ner i vattnet, varefter övriga torra ingredienser (förutom nötterna) rördes ner. Degen fick vila i ca 1,5 timme så att mjölet tog upp all vätska ordentligt. Därefter knådades degen ca 10 min i matberedaren (jag var lat) tills den hade fin struktur. Degen stjälptes ut på ett mjölat bakbord och de rostade och avsvalnade nötterna veks in i degen. Det blev i mina ögon hysteriskt mycket nötter. Det blev mer en hög nötter med en tunn hinna deg än en deg med nötter i. Redan där borde jag ha anat oråd. Degen lades i en mjölad bakduk i den vanliga plastlådan och fick stå i rumstemperatur ca 4 timmar. Innan jag kröp till sängs så gjorde jag ett försök att forma degen till en limpa, det blev mer likt ett knotigt vedträ. Detta vedträ lades tillbaka i lådan, vilken sedan ställdes in i kylen. Där fick den stå till nästa kväll, alltså ca 24 timmar. Väl hemkommen från jobbet flyttades lådan ut i rumstemperatur samtidigt som ugn och baksten värmdes till 250 grader. Degen såg inte ut som en limpa utan mer som en olycka. Olyckan fick därför flytta över i en jäskorg där den blev liggande i en timme eller två. Slutligen stjälptes det hela upp på en bakspade och in i ugnen tillsammans med en skopa vatten. Efter 55 minuter togs ”brödet” ut och fick svalna under en bakduk. Med darrande händer satte jag brödkniven i brödet och delade det i två delar. Det knastrade om skorpan och om nötterna, men inkråmet var tyvärr alldeles för kompakt för att räknas som lyckat.

bild (1)

Inkråmet hade dock potential att kunna bli bra, om bara bagaren hade haft lite mer tålamod och kanske stannat vid halva mängden valnötter. Om man tittar riktigt noga så finns det porer i brödet, men mängden inkråm i förhållande till mängden nötter är alldeles för liten. Det är väl bara att erkänna att den uppfriskade surdegen hade behövt en liten stund till på sig att komma igång så att degen hade fått kraft och ork att jäsa upp mellan nötterna. Möjligen hade den behövt en extra omgång med uppfriskning innan den blandades i degen. Hade jag stannat upp och smakat och doftat på burken så hade ”olyckan” inte behövt inträffa. Vän av ordning ställer sig frågan, hur många gånger måste bagaren misslyckas innan hon lär sig? Ännu verkar inte den kritiska massan ha uppnåtts.

Skam den som ger sig. Resten av surdegen har nu fått lite vatten och fräscht mjöl, imorgon skall det sättas en ny deg!!! Denna gång ett alldeles vanligt bröd utan några nötter.

Back to basics!

Annonser

2013 in review

Gott Nytt År kära läsare!
Så har alltså 2013 övergått i 2014 med buller och bång. Enligt gammal god tradition stannade vi hemma, lagade god mat och skålade in det nya året i champagne (och Bubblis för döttrarna). Vid tolvslaget stod vi ute på altanen och beundrade grannarnas bedrift att undvika att träffa vårt hus med sina raketer. Detta trots att de sköt raketer både från sin gräsmatta och på den gemensamma vändplanen. Det var också beundransvärt hur ansvarige eldare trotsade exploderande raketer och alla eventuella säkerhetsavstånd för att placera sig ca 1 m från raketerna i uppskjutningsögonblicket. Själva tog vi det säkra före det osäkra och eldade tomtebloss 🙂 Denna första dag på året har bedrivits i lättjans tecken för att avslutas med en löptur för min del och en tur till gymmet för maken och äldsta dottern. Den yngsta damen spelar hästspel på datorn tillsammans med en kompis. De håller kontakten via Facetime på sina iphones eller ipad.

Året har bjudit på mindre bakning än önskat, men det hann bli några blogginlägg och ännu en kurs för min surdegsmentor Sebastien. WordPress levererar en vacker årsrapport över mina bedrifter in bloggsfären, för den som är intresserad. Oavsett vilket, så kommer jag att jobba på mer bakning under året. Det första steget blir dock att beställa hem lite mer mjöl, min senaste 30 kg säck från Orga har sinat. Kanske det är dags att prova en annan leverantör…eller inte!

Detta korta och tyvärr bildlösa inlägg får ses som inledningen på ett brödrikt nytt år. Jag hoppas på att kunna bjuda både gamla och nya läsare på mer eller mindre underhållande inlägg och kanske ett och annat baktips.

Gott Nytt År!!!!!

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2013 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 7,100 times in 2013. If it were a NYC subway train, it would take about 6 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Italien, vin, tryffeljakt och lite bakning

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

DSC_7234

Under senhöstens kallaste dagar passade jag och mina bröder på att resa söderut med vår kära mor. På sin 60-årsdag fick hon ett presentkort på en resa till främmande land tillsammans med sina barn, men utan svärson, svärdöttrar och barnbarn. Vi fastnade för Piemonte i nordvästra Italien. Torsdagen den 16 oktober satte vi oss på planet till Milano. Lilla mor hade bara fått veta att hon behövde pass, kläder som passade för ett lite varmare klimat och skor som var sköna att gå i. Det var först när hon fick sitt boardingkort i handen som resans mål avslöjades. Väl framme i Milano hämtades vår bil ut. Enligt uthyraren hade den ”some stickers” och visade upp några små Svampbob-klistermärken. Hela bilen visade sig vara en enda gigantisk sticker. Inget problem att hitta bilen på parkeringen. Den gjorde många medtrafikanter glada 😀

IMG_1131

Boendendet hette Bricco San Giovanni http://www.briccosangiovanni.com/ och låg i orten Isola d’Asti alldeles utanför Asti, med fantastisk utsikt över kullar och vindgårdar och hasselodlingar. Gården och vinodlingarna arrenderades av en svenska som bott i Italien i 50 år. Det serverades 4-rätters med gårdens eget vin på kvällarna. När vi kom dit hade sommaren gjort ett kort återbesök med 25 graders värme och solsken. Resten av dagarna var det ca 15 grader och mulet, men lika vackert. Redan första dagen var vi på vinprovning i närheten av boendet. En entusiastisk men genomförkyld vinmakare ledde en provning där vi provade både spumante, rose och ett antal röda viner. Till detta bjöds på bröd, salami och färsk getost. Lätt runda under fötterna körde vi tillbaka till hotellet där det stundades 4-rätters middag och vin.

DSC_7269

Efter den första natten tog vi en promenad innan frukost och tittade på omgivningarna. Det var lätt overkligt att promenera mellan gamla fina hus och branta vinodlingar där det hängde klasar av mognande druvor. Efter frukost packade vi oss in i bilen och körde mot Alba för att kika på tryffelmarknaden. Den hade tyvärr inte öppnat när vi kom dit. Istället fick vi en fin promenad i en vacker stad och en god lunch i solskenet. På eftermiddagen letade vi oss hem till en ”tryffeljägare” http://www.lacasadeltrifulau.it/. Vägbeskrivningen var inte den bästa, så det slutade med att lillebror Anders gick in på en bank och kom ut med en vänlig farbror som körde före oss till gården. Vilken hjälpsam italienare! På gården fick vi en passionerad beskrivning av tryfflar, tryffeljakt och livet som tryffeljägare av Natale Romagnolo, en femte generationens tryffeljägare. Vi fick se de fina tryffelhundarna, en blandning av engelsk pointer och bracco italiano. De dyrbara hundarna hade sin egen vakthund som bara stängdes in i hundgården när de hade besökare. Det var otroligt att få höra att en bra tryffelhund kan vara värd upp till 100000 EURO och att det förkommer att hundar förgiftas av konkurrerande tryffeljägare. Utan hund går det inte att hitta tryffel. Efter föreläsningen fick vi följa med hans bror Giorgio och de två hundarna Diana och hennes son Brico på tryffeljakt i deras egen skog. Så underbart att få se hur hundarna och Giorgio samarbetade och letade efter guldklimparna. Än mer underbart var det att se hur de hittade och grävde fram ett par tryfflar.

DSC_7287

Tillbaka på gården bjöds det på vin, salami, färsk getost och naturligtvis färskhyvlad vit tryffel och svart tryffel. Vilken fantastisk doft och smak!! Den vita tryffeln doftar och smakar av vitlök, medans den svarta tryffeln doftar svamp och smakar lite pepprigt. Vi fick också se en 100 g tryffel som hittats under natten (på bilden nedan). Den köptes raskt av ett par ryssar för ca 300 euro…. Dagen avslutades med middag och vin på en Trattoria i en av grannorterna.

DSC_7292

På lördagen satte vi siktet mot Asti och den sedvanliga lördagsmarknaden. Det såldes allt från kompressorer, trädgårdsredskap och kläder, till blommor, frukt, grönsaker, kött, fisk osv. Det var ett äventyr bara att gå omkring och titta på folk och råvaror. Vi fortsatte vår bilfärd mot Barbaresco för än mer fantastiska vyer, lunch och vinodlingar. I varje gränd i denna fantastiska lilla by pressades det vindruvor och doften av jäsande vin smekte gränderna. Vi åt en god lunch och tog en tur till Alba igen för lite varm choklad. Det förbereddes för medeltidsmarknad i hela staden. Halm breddes ut på kullerstenarna, träbänkar och massor av mat och vinställen byggdes upp i alla gränder. Vi fortsatte dock vår resa och tog en till vinprovning, denna gång på en större vingård där det var lite mer stordrift och inte riktigt lika goda viner. Provsmakning blev det dock iallafall! På kvällen blev det ännu en god 4-rätters middag på vårt boende, tillsammans med ett antal flaskor vin. Denna kväll var hotellmatsalen full av tre gäng svenskar, och ett antal par. Vinmakaren och hans son skötte övervakningen och såg till att vi hade vin i glasen och att servisen gjorde sitt. Samtidigt knastrade en brasa i den enorma eldstaden, livet lekte!

Det var med visst vemod som vi lämnade boendet efter frukost på söndagen. Vi ställde siktet på Barolo och lite mer vin. Barolo var ännu en fantastisk liten stad med vinmakare i varje gränd. Efter promenad, kaffe, lite vin och besök i några olika vinkällare så körde vi till Alba för lite pizzalunch innan vi slutligen körde till flygplatsen för att flyga hem. Vid gaten informerades lillebror Daniel om att hans väska läckte, och ville han att de skulle plasta in den. Det visade sig vid hemkomsten att två av fem vinflaskor hade gått sönder och fyllt väskan. Det straffar sig att ha för lite packning i väskan. Det är dock inte sista gången jag åker till det Piemonte. Vilket landskap, vilken mat, vilka människor och vilket vin!!!!

IMG_1153

Väl hemma så var det dags att fräscha upp surdegen och sätta den i arbete. Inspirerad av en annan bakningsbloggare Nathalie http://www.brodkonst.se/2013/08/mandelbrod.html så bestämde jag mig för att blanda nötter i brödet.

Bröd med mandel och hasselnötter
500 g vatten
200 g bubblande surdeg
150 g dinkelmjöl (Warbro)
600 g vetemjöl (Orga)
20 g havssalt
50 g mandel
50 g hasselnötter

Vatten och surdeg vispades ihop för att fördela surdegen ordentligt i vätskan. Ungefär hälften av mjölet och allt salt vispades i. Resten av mjölet blandades i för hand och degen fick genomgå autolys i ca 2 timmar. Under tiden rostades nötterna i en torr stekpanna och fick svalna. Sedan gnuggades de i en kökshandduk för att få bort lite av ”fnaset”. Degen fick en försiktig knådning och fick vila i ca 30 minuter. Därefter vältes degen ut på ett mjölat bakbord och drogs ut till en rektangel. Hälften av nötterna ströddes ut över degen som veks dubbel. Resten av nötterna ströddes ut på degen, som sedan veks dubbel en gång till. Därefter lades degen över i en plastlåda och fick stå i rumstemperatur i ca 2 timmar. Slutligen formades degen till ett bröd och lades tillbaka på en teflonduk i lådan. Lådan ställdes ut på trappen (ca 10 grader) över natten. På morgonen ställdes lådan in i kylskåpet. På kvällen hettades ugnen (och en baksten+en tom form på botten) upp till 250 grader. Brödet (och teflonduken) lyftes ur lådan och upp på en bakspade för att mjölas och snittas. Brödet skjutsades in i ugnen och ca 2 dl kokande vatten hälldes i formen. Det hela gräddades i ca 45 minuter och resulterade i ett fantastiskt bröd.

IMG_1154

Döm om min förvåning när jag vände på brödet och upptäckte en helt galen undersida. Det såg ut som ett psykadeliskt mönster eller en tvättsvamp. Min gissning är att teflonduken var så mättad med fukt efter jäsningen att den inte släppte ut luften. Istället blev det luftbubblor mellan duken och degen. Det blev riktigt vackert! Inkråmet blev också helt fantastiskt, lagom tätt och saftigt. Nötterna gav ett härligt knaprigt bidrag och en underbar smak. Nästa gång ska jag nog försöka att ha i mer nötter och kanske försöka mig på att rosta valnötter eller någon annan sort.

IMG_1156

Nu är verkligen årets mörka tid över oss. Dags att värma sig med ljus, varma filtar, nybakat bröd och varma minnen från sommar i Florida och höstens Italien-besök!

Ett varmt bröd värmer både kropp och själ!

Surdegskurs i Rosendals Trädgård

Etiketter

, , , , , , , ,

IMG_1074

Vad är väl en surdegskurs? Kanske långtråkig och trist och alldeles…alldeles underbar! En regnig söndag och måndag i september var det äntligen dags för min andra surdegskurs för Sebastien Boudet. Från början var det tänkt att kursen skulle hållas i det nya fina bageriet på Broms http://bromskarlaplan.se/ . Nu tyckte Sebastien att det skulle bli lite väl rörigt, en baksida med det fantastiska mottagande som restaurangen/bageriet/delin hade fått. Istället lyckades han låna bageriet i Rosendals Trädgård där vi skulle få lära oss mer om surdegsbakning i en lite lugnare miljö. Det var en inte alls otrevlig promenad över Djurgårdsbron och längs med vattnet till Rosendal http://www.rosendalstradgard.se/section.php?id=0000000073. Vår huvudstad är så vacker där den ligger vid vattnet, även i gråmulet och regnigt väder.

IMG_1072

Framför den varma, vedeldade ugnen samlades en brokig skara bakningsintresserade människor tillsammans med vad som måste vara en av världens mest entusiastiska surdegsbagare. Den som förväntar sig att ”bara” lära sig att baka ett surdegsbröd blir nog lite besviken och väldigt överraskad. En kurs om surdeg verkar på ytan handla om att blanda vatten, mjöl och salt på ett lämpligt sätt. Men en surdegskurs med Sebastien innebär även en djupdykning i framställning av salt (både havssalt och bergssalt), odling av vete, tillsatser i bröd, jästframställning, bagerinäringen i Sverige i stort och smått. Ett otroligt kunnande vad gäller bakning blandas på ett sagolikt sätt med en djup drivkraft att förstå och förklara alla delar av processen. Som gammal civilingenjör så innebär kursen en ingående förklaring av de kemiska och fysikaliska processer som pågår från surdeg till färdigt bröd. Hur växer en veteplanta? Hur påverkas mjölet av malningsprocessen? Hur påverkar detta i sin tur surdegen och slutligen brödet? Inte bara vad man gör under bakningen men också vilka underliggande processer bakningen påverkas och drivs av, förklaras och exemplifieras. Trots att jag redan gått en kurs så kändes ingenting som gammal skåpmat.

Många och pricksäkra illustrationer ritades i mjölet på bakbordet. Jag önskar bara att jag hunnit fotografera och dokumentera dem. Det skulle kunna utgöra en alldeles egen konstart, ”mjöl som konstnärligt uttrycksmedel”. Allt baserades på ett enkelt recept på surdegsbröd och bakades på dinkelmjöl från Warbro Kvarn http://www.warbrokvarn.se/ och havssalt som Sebastien ”skördat” själv i Frankrike.

Surdegsbröd a’la Sebastien
1000 g vatten
1500 g dinkelmjöl (Warbro)
45 g havssalt
en skvätt surdeg

Vatten, ca 1 kg av mjölet, surdegen och saltet vispades ihop i en plastlåda. Allt för att se till att sprida ut surdegen så mycket som möjligt i degen. Jästsvampar tar sig inte runt på egen hand, de är synnerligen bekväma och korkade varelser. Därefter blandades resten av mjölet in för hand. Det hela fick genomgå autolys ett tag, svårt att säga hur länge, låt oss säga 1 timme eller 2. Därefter knådades degen lite försiktigt och lades i en linneduk i lådan och locket lades på. Det hela fick stå i bageriet tills vi var klara att gå hem. Därefter ställdes det i kylen. Dagen efter formades, snittades och gräddades brödet i 250 grader i ca 1 timme.

Under söndagen blandades och knådades degar, allt under det att varje del av processen förklarades. Själv fick jag den största uppenbarelsen vid den ingående beskrivningen av surdegen, vilka faktorer som påverkar den och hur man vet att den är redo att sätta en deg på. Då kom jag till insikt att mina tröstlösa bakförsök den senaste tiden helt enkelt orsakats av en alldeles för sur surdeg. Om surdegen eller surdegsstartern (vilken term man nu vill använda) är för sur så innebär det att jästsvamparna har börjat få slut på antingen vatten, värme eller mat. Då går de in i defensivt läge och sänker pH i sin miljö för att skydda sig mot omgivningen. En för sur surdeg består av gamla trötta och sura jästsvampsgubbar som bara vill vila och vänta på bättre tider. Att tillsätta mer av en för sur surdeg innebär bara att det är fler trötta gubbar som försöker få degen att hålla ihop. För att den ska vara riktigt frisk och pigg så vill man ha en stor population av nya jästsvampar som inte vill något annat än att dela sig och bli flera. Genom att tillföra mat, värme och vatten så skapar man förutsättningar som bidrar till att jästsvamparna sätter fart och förökar sig istället för att ligga och sura. Det handlar alltså inte om att mata en surdeg, utan att fräscha upp eller föryngra den. Dock har en erfaren surdeg en blandning av jästkulturer som bidrar till en komplex och alldeles egen funktion och smak. Genom uppfräschning så föryngras alla de olika kulturerna för att åstadkomma ett jäskraftigt och gott bröd. I surdegar är det alltså ungdomen som är att föredra!

Efter dag nummer ett så hade samtliga blandat ihop en deg, knådat den och sedan placerat den i en plastlåda med lock för jäsning över natten. Knådningen beskrevs av Sebastien som att lyfta en katt och sedan sätta ner den igen mer eller mindre våldsamt. alltid med ryggen uppåt. Detta beskrevs vackert med en katt ritad i mjölet, där kroppen utgjordes av degen. Det var med trötta öron och ben som jag styrde kosan hemåt efter nästan 6 timmars kurs.

IMG_1073

Dag nummer två bjöd på ännu en härlig promenad på Djurgården, denna gång ända från T-centralen. Plastlådorna med jästa degar hämtades in från kylen, och innehållet granskades och diskuterades. Varför hade vissa jäst mer än andra? Hur mycket kondens fanns på insidan av lådan? Därefter behandlades olika sätt att forma bröd av degarna. Allt från baguetter, frallor, limpor osv. Vikten av att behålla alla fina bubblor i degen även när man delar degen i mindre delar behandlades. Lösning heter pinne! Istället för att skära genom degen och på så vis skapa ”sår” i strukturen, så används en rundstav eller pinne för att trycka av degen. Då behåller man en tät yttre yta på brödet, och får därmed en intakt porstruktur inne i brödet. Bröd formades och snittades. Allt detta under en fortsatt genomgång av allt mellan himmel och jord. Mjölnarnas tillvaro, utbildning av nya konditorer, vad är ett surdegsbröd, vad är levain osv. osv. En aldrig sinande ström av intryck, åsikter, idéer, kunskap fullkomligt flödade ur vår entusiastiske kursledare. Hur han lyckas hålla ångan uppe under så lång tid är ett under. Man kan ställa sig frågan om det är all surdeg som han har bakat och ätit under en livstid som fungerar som surdegsdoping.

Under det att en omgång bröd gräddades, tyvärr inte i vedugnen, så fick vi en guidad visning av trädgården och växthusen. Så underbart att se böljande rader av sallad i alla former, raka stolta rader av purjolök, och buskig mangold med brinnande gula stjälkar. En amatörodlares våta dröm i trädgårdslandet.

IMG_1079

Till slut så började då bröden plockas ut ur ugnen och fylla bageriet med underbar doft. Gigantiska bröd på ca 2,7 kg deg som gräddats hela, baguetter, frallor och bröd jästa i korgar. Alla med sin egen form och historia. Varje bagare på kursen bidrog med ett alldeles unikt bröd med utgångspunkt i samma deg, med samma mjöl, salt, vatten och surdeg. Alla degarna hade sin egen konsistens, sin egen unika knådningsmetod, sin egen formning, men med samma gemensamma gräddning. Det är otroligt hur mjöl, vatten och salt kan ge upphov till så olika slutresultat.

IMG_1081

IMG_1082

Det var en samling trötta bagare som traskade hemåt på Djurgården i mörkret. I famnen bar vi alla varsitt varmt bröd.

Mjöl, salt, vatten och kärlek i ett varmt paket!

IMG_1084

Plommonfrossa

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , ,

IMG_1088

Underbara plommontid och underbara grannar med överfulla plommonträd. Häromdagen kom ett sms med en fråga om jag ville ha plommon. Såklart ville jag det. Yngsta dottern och jag traskade bortåt vägen med en hink i högsta hugg. Väl framme fanns grannen på plats och försökte desperat plocka övermogna gyllenröda Victoriaplommon från gräsmattan, som vid det laget liknade plommonsylt uppblandad med gräs. Samtidigt hotade det överfulla trädet att släppa ytterligare underbara frukter på marken. På ingen tid alls hade hinken och en extra rostfri bunke fyllts med de vackra stenfrukterna. Fantastiskt söta och så sprängfyllda med fruktsaft att de läckte stora droppar av stelnad plommonjuice. Vad skulle man då göra med frukten, förutom att äta? Valet föll på en plommonmarmelad eller plommonsylt till att börja med. Jag hade en känsla av att stjärnanis skulle fungera bra med plommon. På det allestädes närvarande Internet så hittade jag ett lämpligt recept som även innehöll citron http://www.tasteline.com/Recept/plommonsylt_med_stjarnanis.

IMG_1087

Plommonmarmelad med stjärnanis
40 plommon (det blev ca 2 l)
1 citron
6 dl syltsocker
6 stjärnanis

Plommon och pressad juice från citronen fick koka i en stor gryta i ca 20 min. Därefter tillsattes socker, citronskal och stjärnanis. Grytan skakades lite försiktigt tills allt blandats och blandningen kokades upp. Marmeladen fick sedan koka i ca 40 minuter, eventuellt hela plommon pressades försiktigt sönder mot kanten av grytan. SLutligen fiskades plommonkärnorna och stjärnanisen upp och grytan drogs från värmen. Efter 15 min avsvalning och omrörning då och då så fylldes marmeladen i Atamonsköljda burkar. Stjärnanis, citron och plommon blev en fantastisk söt och glödande orangeröd marmelad. Det blir inte sista gången den kombinationen testas.

IMG_1090

En ”kaka” som jag sett flera recept på och varit sugen på att prova är den franska kakan clafoutis. Ursprungligen tror jag att den baserades på körsbär där kärnorna fick vara kvar och försåtsminera kakan. Kärnorna ger också en mandelsmak till kakan. Dock har jag sett recept med bland annat plommon där kärnorna tas bort och mandelsmaken åstadkoms med mandelmjöl. Charmen med kakan är att den i all enkelhet består av frukt som täcks av en äggsmet och gräddas, ingen botten som skall gräddas eller förberedas. Snabbt och gott verkar vara en efterrätt i min smak. Eftersom jag är rädd om mina och familjens tänder så fick det denna gång bli en kärnlös variant. Nedanstående recept hittades i tidningen Baka nummer 4/12, men har omarbetats lite efter eget huvud.

Plommonclafoutis
5 plommon
1 msk smör (Eskesta Gårdsmejeri)
råsocker
1 citron (ekologisk)
100 g mandelmjöl
4 ägg (ekologiska)
80 g florsocker
60 g socker
100 g smör (Eskesta Gårdsmejeri) rumsvarmt
150 g vispgrädde (ekologiskt)
60 g vetemjöl (Orga)
5 g vaniljsocker
2 tsk hel kardemumma
0.5 tsk salt

Plommonen halverades och kärnades ur. Därefter stektes de i smör under några minuter. En 24 cm form med löstagbar kant smordes med smör och ”bröades” med råsocker. Plommonen lades i formen med den skurna sidan nedåt. Ägg och socker vispades pösigt och smör, grädde och rivet citronskal rördes i. Sedan vändes mandelmjöl, vetemjöl, vaniljsocker, stött kardemumma och salt i och smeten rördes jämn. Smeten hälldes över plommonen i formen och kakan gräddades i 175 gradig ugn i 30 minuter tills kakan stelnat och ytan fått färg. Eftersom florsockret tagit slut så pudrades ytan med vanligt strösocker. När kakan svalnat något serverades den med uppvispad grädde smaksatt med socker och vaniljpulver. En otroligt god kaka med en underbar konsistens!

IMG_1091

Stort tack till bästa grannen Åsa för alla de fantastiska frukterna. Nästa inlägg kommer att ägnas åt någon slags sammanfattning av de två dagar som tillbringades på surdegskurs med Sebastien Boudet i bageriet vid Rosendals Trädgård. Inspirerande och så roligt!!!!

Tills dess, baka och njut av hösten!!!

Äpplen i mängder

Etiketter

, , , , , , , , , , , , ,

IMG_1063

Hösten är här, om än något varmare än normalt. Äppelträden har iallafall insett vilken tid på året det är och producerar mängder med enorma äpplen. Vårt Transperent Blanche producerade kanske inte stora mängder av äpplen, men de som kom var gigantiska. Vid en provvägning så uppgick vikten av ett äpple 300 g!! Dessa äpplen, eller iallafall delar av dem, klyftades och ångades i den gamla trotjänaren Thekla som jag fått av svärmor. Sedan kördes de genom den av grannen lånade passertillsatsen till hushållsassistenten och förvandlades till vackert nästan vitt mos. Lite lagom med socker tillsattes och även lite Atamon och hela härligheten fördelades i lagom stora förpackningar och gömdes i frysen. Konserveringsmedlet tillsätts bara för att förhindra att moset eventuellt möglar när det efter upptining står i kylskåpet.

IMG_1028

Döttarna tillverkade även torkade äppelringar av några av de fina sommaräpplena. Urkärnade och skivade äpplen lades på bakplåtspapper på plåtar och fick stå i varmluftsugnen på låg temperatur i ca 4 timmar. Några plåtar med äpplen pudrades med kanel och övriga plåtar var helt ”au naturel”. Så fantastiskt gott, försvinnande gott till och med. Två glasburkar med äppelringar försvann i ett nafs.

IMG_1030

Nu lite senare på hösten så har James Grieve börjat att mogna. Trädet är fullt av enorma äpplen, kanske inte lika stora som Transperent Blanche men nästan. I kvällssolen fullkomligt glöder frukterna i trädet. De äpplena är lika goda direkt från trädet som efter en tids lagring i förrådet. Nu har jag inte lagrat några på många år, men minns fortfarande doften av lagrade äpplen. Även en bunt av dessa äpplen fick bli mos, den här gången ett ljust rosa mos med underbar syra.

Vid ett besök vid Äppelfabriken http://www.appelfabriken.se/ tidigare i somras så inhandlades två burkar av deras hemgjorda marmelad, en hallonmarmelad med lakritsrot (sagolik) och en äppelmarmelad med vanilj och calvados (underbar). Det är ett underbart ställe att besöka för att fika, handla deras fruktprodukter och kanske få egen äppelmust pressad. Om man har minst 40 kg frukt så har de utrustning för att pressa, pastörisera och fylla must på ”bag-in-box”.

Jag bestämde mig därför att försöka göra just äppelmarmelad, och då en liknande variant med små äppelbitar i. Lite sökande på allas vårt Internet och jag hittade ett lämpligt recept att ge mig i kast med, nämligen: http://www.instructables.com/id/How-to-make-apple-jam/ Receptet innehöll dock kanel, och jag ville prova att smaksätta med vanilj och stjärnanis så det blev lite freestyle över det hela.

Äppelmarmelad med vanilj och stjärnanis
1.2 kg äpplen (James Grieve)
1 kg syltsocker
1 vaniljstång, delad och urskrapad
1 stjärnanis
1 stor skål vatten med pressad juice från 1 citron i

Äpplena skalades, kärnades ur och lades i skålen med vatten för att inte oxidera under den fortsatta behandlingen. Samtliga äpplen skars i mindre bitar, i receptet stod 1×1 mm men jag använde en ”alligator” så bitarna blev nog 5×5 mm. Samtliga ingredienser blandades i en stor gryta och fick koka tills äpplena var mjuka, ca 30 minuter. Därefter rördes lite Atamon i (jag vet, det är en barndomsgrej att använda Atamon vid konservering) och marmeladen fylldes på burkar. Bitarna glänser som guld i den prickiga marmeladen. Jag lovar att den smakar underbart av vanilj med bara en liten aning av anis. En klar favorit på såväl kex som rostat bröd.

IMG_1055

Så slutligen fick några av de vackra frukterna smaksätta en klassisk äppelkaka ur ”Sju sorters kakor”, eller Fyriskaka som den kallas däri. Jag anpassade receptet till min för närvarande så gott som glutenfria kost. Smöret hade inhandlats på Bondens Egen Marknad i Uppsala. Där står tjejerna från Eskesta Gårdsmejeri http://www.eskestagardsmejeri.se/ och säljer yoghurt, smör och ost gjort på mjölk från deras fjällkor.

Äppelkaka
125 g smör (Eskesta Gårdsmejeri)
1,5 dl socker
2 ägg
1,5 dl fin mjölmix
1 dl skrädmjöl
1 tsk bakpulver
2 msk mjölk

2-3 stora äpplen
2 msk strösocker
1 tsk kanel

Smöret smältes, fick svalan och rördes sedan pösigt med sockret. Ett ägg i taget tillsattes, slutligen rördes mjöl, bakpulver och mjölk i. Det hela hälldes i en smord och bröad form med löstagbar kant. Äpplena skivades och stacks ner i smeten. Slutligen pudrades socker och kanel över kakan och den gräddades i nedre delen av en 175 gradig ugn i ca 35 minuter. Underverket avnjöts med lättvispad vaniljsås. Underbart gott och glutenfritt!

IMG_1057

Har under tiden också slitit med min surdeg, det verkar bli en långdragen historia. Det har nu börjat gå upp för mig att det nog är mjölet det hänger på. Säcken står i en stor Hammarplastlåda ovanpå torktumlaren. Där blir det, helt osökt, ganska varmt. Jag misstänker att det har påverkat mjölet så att det inte finns någon kraft kvar i det. Surdegsstartern bubblar upp, men degen saknar förmåga att bilda fina glutentrådar. Det blir bara kompakt, om än med några fina bubblor i. Nu har det inhandlats en ”vanlig” påse Saltå vetemjöl och hoppas på bättre lycka. Om allt misslyckas så har jag en surdegskurs med Sebastien Boudet på söndag och måndag att se fram emot. Det ska bli så fantastiskt roligt. Inte blir det sämre av att vi kommer att hålla till i bageriet i Rosendals Trädgård på Djurgården, vackrare omgivningar får man leta efter!

Håll tummarna för att nästa inlägg handlar om fantastiska surdegsbröd!!!!

Dags att väcka liv i den slumrande bloggen!

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Så har vi hamnat i mitten av augusti och bloggen har slumrat sött i väntan på inspiration. Sommarens värme och semester har hållit bakningen på relativ sparlåga, dock har det börjat att röra sig i både surdegsburken och bakandet i övrigt.

I korthet så bedrevs årets semester med ett par veckor i Florida, där en hektisk och hysteriskt rolig inledningen med nöjesparkerna Universal Studios, Islands of Adventures och Seaworld i Orlando gradvis övergick till långsam semesterlunk när hyrbilen tog oss via Kennedy Space Centre, Fort Lauderdal och slutligen via Alligator Alley tvärs över Everglades och slutligen till strandliv på den vita snäckbeströdda stranden på Fort Myers Beach.

IMG_0964

IMG_0966

Väl hemma i Sverige följde några dagar med återhämtning från jetlag och lite bakande av fröknäcke för att hålla ångan uppe. Samtidigt pågick försök att muntra upp surdegen som fått tillbringa de två veckorna i kylskåpet. Det blev Tortilliachips med majsmjöl och polenta enligt Nathalies recept http://www.brodkonst.se/2013/07/tortillachips.html. Fantastiskt goda och knapriga chips som passade utmärkt som snacks. De gick åt så fort att det inte ens blev en bild på dem. Däremot fastnade ett annat fröknäcke på bild, nämligen Elins fröknäcke från ICA.se http://www.ica.se/recept/elins-froknacke-716356/. Detta blev också gott, om än inte lika knaprigt. Det är roligt med dessa fröknäcken eftersom de går fort att göra och är så beroendeframkallande.

IMG_0983

Eftersom min yngsta dotter fyllde år den 9 augusti, så var det också full verksamhet att fylla kakburken.

IMG_1003

Denna gång provade jag att göra klassiska kokostoppar smaksatta med limeskal från Leilas kokbok, samt glutenfria havrekakor från ”Friends of Adams” bakbok (som jag talat om tidigare). Kokostopparna blir grymt goda med limeskal. Det går att ta vilket recept som helst och bara riva i skalet från 1 lime. Man tror inte att en så god och enkel småkaka kan bli godare, men jag lovar att det är möjligt! Lime är nog lösningen på allt! Havrekakorna var i sann glutenfri anda fyllda med mer eller mindre suspekta mjölsorter.

Glutenfria havrekakor
4 dl havregryn
1 dl strösocker
1 dl rismjöl
1 dl majsmjöl
1 dl sojamjöl
2 tsk bakpulver
1 ägg
150 g rumstempererat smör

Alla ingredienser blandades ihop i en bunke, varefter smör och ägg tillsattes. Alltsamman arbetades ihop till en deg som sedan formades till en rulle och fick vila i kylskåpet. Enligt receptet skulle den vila i ca 1 timme, men jag hade nog kunnat lämna den i kylen över natten. Rullen var lite smulig så de enligt receptet 5 mm skivorna blev nog 10 mm för att hålla ihop. Kakorna gräddades i ca 20 minuter i 180 graders ugn. Det blev något som påminde om bondkakor. Mycket goda blev de iallafall. Man skulle faktiskt kunna använda dem istället för Digestivekex vid bakning av cheesecake.

IMG_0999

Döttrarna efterlyste även macaronger på kakfatet, så det vara bara att ta fram mandelmjölet och ställa sig att sikta. Det blev en laddning rosa macaronger med en fyllning av hallon och vit choklad, samt gröna macaronger fyllda med limekräm. I båda fallen använde jag ett recept med italiensk maräng som jag hittat på http://bakemyday.se/sahar-gor-du-macaroons/. Det innebär att man vispar äggvitor till vita toppar och sedan vispar i en 116-118 gradig sockerlag som tillsätts i en smal stråle. Därefter vänds mandelmjöl, florsocker och eventuell färg ner i marängen. Fortsätt vända ner tills det är homogent och fortfarande luftigt.Denna gång testade jag att göra en omgång helt enligt Mattias beskrivning (där hälften av äggen blandas med mandelmjölet och sedan vänds ner i marängen), och en omgång enligt Sebastien Boudets beskrivning http://www.tv4.se/hela-sverige-bakar/artiklar/s%C3%A5-bakar-du-macarons-507529ed04bf72277d000039 (där all äggvita vispas till maräng och det torra mandelmjölet vänds ner i marängen, eventuell färg tillsätts en liten del av äggvitan som tagits undan). De rosa (enligt Mattias variant) blev kortare i konsistensen och behöll en topp efter gräddning, det såg ut som små rosa bröst på plåten. De gröna (enligt Sebastiens variant) flöt ut bättre och fick den rätta formen. Jag testade också att låta de rosa stå framme och vila i ca 30 minuter innan gräddning, medans de gröna bara fick vila ca 15 minuter.

Hallontryffel
200 g vit choklad
0,2 dl vispgrädde
100 g hallonpuré

Den vita chokladen fick smälta tillsammans med vispgrädden. Därefter blandades hallonpuré i och hallontryffeln fick svalna i rumstemperatur innan macarongerna fylldes.

Limekräm
2 dl limejuice
2 äggvitor
20 g maizenamjöl
100 g strösocker

Limejuicen rördes samman med maizenamjölet och de uppvispade äggvitorna och strösockret tillsattes. Blandningen vispades och fick koka upp och koka ca 5 min tills den tjocknat. Därefter fick blandningen svalna under folie.

Båda fyllningarna räckte till ca 30 macaronger vardera. Goda och vackra! Limevarianten helt klart godast med sin syrliga fyllning som kontrast till den söta mandelmarängen. Nästa gång skall jag prova samma recept och göra en hallonkräm istället.

IMG_1016

Tårtan för dagen tillverkades av döttrarna. Det blev hallon-chokladmoussetårta med chokladbottnar dekorerad med Kit-Kat, Toblerone, hallon och sockerkulor.

IMG_1017

Nästa projekt blir att testköra surdegen. Den ser lite gladare ut, och blev ännu gladare när jag hittade en alldeles oöppnad påse med stenmalet rågmjöl från Orga längst in i skafferiet. Nu doftar surdegen syrligt och fräscht, istället för unket och målarfärgsliknande som tidigare. Inför surdegskursen hos Sebastien i september så vill jag få lite luft under vingarna och volym i surdegsbröden. Förhoppningsvis så får jag även möjligheten att inhämta mitt pris och tillbringa en helg med att agera hantlangare i bageriet.

Detta blev ett lätt rörigt inlägg, men så blir det när författaren haft semester och hjärnan befinner sig i semidvala.

Tills nästa gång: Var inte en surdeg, sätt igång en istället!

Premiärbakning av glutenfritt formbröd

Etiketter

, , , , , , , , , , , , , ,

Sommar, sommar, sommar! Kan någon förklara för mig hur vi plötsligt befinner oss i slutet av juni 2013 och semestern står för dörren? Det är alldeles för länge sedan denna blogg såg ett nytt inlägg, och jag kan nog bara skylla på bristande inspiration. Att avhålla sig från gluten gör inte direkt att suget efter bakning står på topp. Det har bakats lite frallor och bröd till resten av familjen, men jag har varit duktig och avhållit mig från att äta. Häromdagen kände jag dock att det var dags att ge sig på den fina glutenfria bakboken Friendly bread av grundaren till bageriet Friends of Adam som jag nämnt i ett tidigare inlägg. Valet för premiärbaket föll på ett solros och havrebröd. Inspirationen till detta uppstod när jag hittade durramjöl, kakor och knäckebröd från Friends of Adam hos min lokala ICA handlare. Att baka glutenfritt bröd innebär en investering i diverse suspekta mjölsorter och ”tillsatser” för att hålla ihop brödet.

IMG_0880

Solros och havrebröd
2 dl rismjöl
3 dl durramjöl
1 dl havregryn
1 dl solrosfrön
1 dl potatismjöl
2 tsk salt
1/2 dl psylliumfröskal
2 msk pofiber
1/2 dl fibrex

De torra ingredienserna blandades ihop i hushållsassistenten.

50 g jäst
6 dl fingervarmt vatten
1 msk rapsolja
1/2 dl ljus sirap
1 äggvita

Jästen rördes ut i det fingervarma vattnet och övriga blöta ingredienser blandades i. Därefter blandades de blöta ingredienserna ner i de torra ingredienserna och ”degen” blandades och bearbetades i hushållsassisten. Därefter hälldes degen i en smort 1,5 liters brödform. Lite havregryn och solrosfrön ströddes ovanpå och degen fick jäsa under bakduk i ca 20 min. Under tiden värmdes ugnen till 250 grader. När formen sattes i den övre delen av ugnen så sänktes temperaturen till 200 grader och lite vatten hälldes i en form i botten av ugnen. Brödet gräddades i 1 timme och stjälptes sedan upp på ett galler för att svalna.

IMG_0882

Vad kan man då säga om resultatet? För det första så hade brödet kunnat gräddats i ca 15 minuter till, eftersom den nedre delen av brödet fortfarande var lite degigt. Inkråmet var annars finporigt och saftigt och fint. För det andra så kanske mängden jäst är lite i överkant. Eftersom den ekologiska jästen har mer smak än den vanliga, så doftade och smakade brödet mycket jäst. Nästa gång får det nog bli en halvering av mängden. Slutligen så misslyckades jag med smörjningen av formen, vilket fick till resultat att hela botten klamrade sig fast i formen och fick tvingas ut med en stekspade och några mindre milda ord. Utöver detta så var resultatet över förväntan. Man får tänka om vad gäller textur hos både deg och bröd eftersom avsaknaden av gluten ger en helt annan typ av deg. Kladdigt är bara förnamnet. Degen till detta bröd kan nog mest liknas vid en tjock sockerkakssmet.

Med lite övning så kan det nog gå att få till riktigt fina glutenfria bröd. Dock får nog detta ses som en parentes, det är ju surdeg som är roligt att baka med!

På temat surdeg så har jag till min stora glädje vunnit en bakhelg i Sebastien Boudets nya bageri och deli som är under konstruktion på Karlavägen i Stockholm. Han hade en tävling där man skulle gissa vad han sade på en bild från Gotland . Det ska bli så spännande att få vara med i ett riktigt bageri och se hur det går till och få möjlighet att lära mig mer. Under september hade jag redan tidigare bokat in en surdegskurs för Sebastien för att få lite mer inspiration. Om allt går enligt plan så kommer mitt bakande att nå nya oanade höjder efter höstens bakning och kurs!!!!

Nu kan jag ju inte låta familjen gå utan gott bröd bara för att jag tillfälligtvis (hoppas jag) låter bli gluten. En fördeg på dinkel från Orga och råg från Saltå står på köksbänken och väntar på att sättas till en god surdeg under morgondagen.

Nu vill jag bara önska alla glada bagare en riktigt glad midsommar!!!!

IMG_0892

Vackra frukostfrallor, se men inte röra!

Etiketter

, , , , , , , , , , ,

IMG_0795

På grund av en bråkande mage och omläggning av kosten under några månader så har bakandet kommit av sig lite. För att komma tillrätta med en krånglande mage så har jag uteslutit gluten, laktos och ett stort antal sockerarter under en period. Sedan ska de återinföras en i taget för att se hur magen reagerar. När man utesluter laktos och gluten ur kosten på samma gång så blir intaget av ”vanligt” bröd synnerligen begränsat. Det är outhärdlig trist att inte få smaka på ett nygräddat, vackert och väldoftande surdegsbröd. Förhoppningsvis så kommer det att visa sig att återinförande av gluten i kosten inte gör någon skillnad. Nu får jag förlita mig på fryst, färdigt glutenfritt bröd som ändå är helt ok. Jag har också inhandlat boken ”Friendly bread: Baka glutenfritt, från baguette till brownie” av Karin Moberg, Oscar Målevik och Stefan Wettainen. Karin Moberg startade bageriet Friends of Adam http://www.friendsofadam.se/ efter att ha bakat glutenfritt hemma tillsammans med sin son Adam. Boken är inspirerande och ger bra insikt i vilka oanade möjligheter det finns att baka gott bröd utan gluten. Jag har tyvärr inte kommit längre än att läsa i boken och fundera på i vilken ände jag skall börja. Det första steget blir att handla brödformar och en hel arsenal av mer eller mindre kända mjöl och gryn.

Ovanstående till trots så förbarmade jag mig över min surdeg och min familj och bakade surdeg häromveckan. Eftersom surdegen var lite mer än lovligt trött på mig så gullade jag lite extra med den och rörde ihop en fördeg kvällen innan degen sattes.

IMG_0793

Kväll 1:
250 g surdeg
200 g rågmjöl (Orga)
300 g vatten

Kväll 2:
Fördegen från dag 1
200 g skrädmjöl
1250 g vetemjöl (Orga)
700 g vatten
40 g oraffinerat havssalt

Fördegen rördes ihop och fick vila övertäckt under en handduk ovanpå kylskåpet över natten. Dagen efter blandades fördeg och övriga ingredienser försiktigt ihop i matberedaren. Jo, man har blivit lite lat! Degen fick ligga övertäckt i ca 2 timmar för att åstadkomma en bra autolys. Därefter knådades degen relativt långsamt under 5 minuter, fick vila ca 5 minuter och knådades sedan kraftigt under 5 min (eller tills den uppnått önskad konsistens). Därefter fick degen en snabb formning till en ”boll” och fick stå i rumstemperatur i ca 1 timme för att komma igång ordentligt. Vid det här laget var den i god form och full av fina bubblor. Därefter delades degen i två delar, varav den ena formades till ett bröd och lades i en mjölad bakduk i en jäskorg och den andra lades på en teflonduk i en plastlåda med lock. Jäskorgen placerades sedan i en rostfri bunke och fick ett lock. Båda ”lådorna” fick stå kvar i rumstemperatur i ca 1 timme till innnan de ställdes ut på trappan över natten. Jag tror att yttertemperaturen låg kring ca 6 grader hela natten.

På morgonen fick lådorna komma in i rumstemperatur och ugnen sattes på 250 grader och laddades med baksten i nedre delen och en ungsform på botten. Den ena degen nöps av till frukostfrallor, ca 90 g per fralla. De runddrevs och lades på teflondukar och fick jäsa övertäckta tills ugnen blev varm (ca 1 timme). Därefter penslades bröden med lite vatten och beströddes med linfrö och mjöl för att därefter snittas med ett enda snitt rakt över. Frukostfrallorna gräddades i två omgångar i 225 gradig ugn (temperaturen sänktes när frallorna landat i ugnen) i ca 15 min till en innertemperatur av 97 grader. Som vanligt hälldes en kopp hett vatten i ugnsformen samtidigt som frallorna sattes i ugnen. Slutligen mjölades, snittades och gräddades det stora brödet i ca 40 minuter tills det var färdigt.

IMG_0789

Denna gång blev jag så stolt över mina frallor, de är nog min snyggaste skapelse hittills. Enligt familjen var smaken inte att skämmas för heller. Att blanda i lite skrädmjöl i degen ger en helt underbar färg, doft och smak på det färdiga brödet. Det stora brödet blev också otroligt fint, massor av små fina bubblor i hela brödet. Inga stora hål som smör och marmelad kan smita igenom! Jag längtar till att få sätta tänderna i en av mina surdegsskapelser. Tills dess så får jag nöja mig med att jag lyckats få vårt fantastiska lokala ICA att ta in ekologisk jäst i sortimentet.

Baka lugnt!

Matgeeks bokcirkel

Etiketter

, , , , ,

Som jag nämnt tidigare så har jag anmält mig till premiärupplagan av Matgeeks Bokcirkel. Det är matbloggaren Johan Hedberg http://matgeek.se/ som dragit igång ett lite bokprojekt. De personer som följt honom på Facebook fick anmäla sitt intresse och ge förslag på en bakbok som skulle inleda bokcirkeln. Bland förslagen fanns Sötebröd från Brunkeberg av Heléne Johansson, vilket också var den bok som valdes inför premiärupplagan av bokcirkeln.

IMG_0752 - kopia

Tanken var att Johan skulle köpa in boken, vilken sedan, tillsammans med en loggbok (orange, som synes av bilden ovan), skulle skickas runt i gruppen. Var och en skulle sedan baka recept ur boken, kommentera i boken och eventuellt skriva egna recept och ytterligare kommentarer i loggboken. Även en grupp på Facebook skapades för att ge möjlighet till diskussion och kommentarer. På grund av det stora intresset så blev det till slut två exemplar av boken som införskaffades och började skickas runt. Det var spännande att följa blogginlägg och kommentarer på Facebook, tillika underhållande att se hur alla deltagare frustrerat väntat på sin tur för att sedan frambringa diverse glädjetjut när boken till slut anlände i brevlådan.

Själv fick jag boken alldeles innan påsk och alldeles lagom till äldsta dotterns födelsedag. Boken är att betrakta som en basbok över våra vanligaste bakverk med tips och idéer för att även den ovane bagaren skall kunna baka gott sötebröd. Jag tyckte kanske att boken var lite småtråkig och inte så väldigt inspirerande. Men då skall ju också tilläggas att jag inte är en sötebrödsbagare på något vis, utan mest en lite småtradig surdegsbagare. Hur som helst så var det roligt att få boken och läsa vad tidigare innehavare av boken hade bakat, vad det tyckt om boken och inte minst deras egna bifogade recept. Jag bestämde mig för att baka muscavadosnittar och sockerkringlor, tyvärr missade jag att kopiera recepten så de finns inte med i detta inlägg.

Muscavadosnittar låter ju barnsligt gott, som att ta en vanlig kolasnitt och piffa till den lite extra. Dock kan jag tillstå att piffigheten var helt förlorad på mig under bakandet. Det blev en deg som var fullkomligt hopplös att få ihop, trots extra tillsatt smör. Tillslut fick jag, efter att mot receptet låtit degen vila lite i kylen. forma små vallar av deg som sedan plattades ut med en gaffel innan gräddning. Att forma rullar var inte ens att tänka på. Plåster på såren fick jag iallafall under gräddningen när en härligt kryddig doft spred sig i huset. Även smaken på snittarna var sagolik. Så här i efterhand tror jag att ett misstag var att hälla ihop sirap och muscavado i väntan på att smöret skulle bli rumstempererat. Sirap och muscavado verkar ha ingått en ohelig allians och åstadkom klumpar i de färdiga snittarna. Det blev som inbyggda muscavadokolor!

IMG_0772 - kopia

Nästa punkt på bakningsschemat var sockerkringlor av karlsbaderdeg, mycket smör och socker var det. Karlsbaderdegen är full med ägg, socker och smör (riktigt smör!!). I degen användes kall degvätska och enbart en vilostund innan formning. Man gjorde sedan en fyllning bestående av, gissa en gång, smör! och vaniljsocker. Jag har gjort vanliga sockerkringlor tidigare, men aldrig fyllda kringlor. De rutinerade sötebrödsbagarna har kanske knutit kanelbullar, men jag har bara gjort rullar som sedan skurits och lagts i formar. Detta blev därför ett eldprov. Degen kavlades ut till en rektangel, fyllningen smetades på och degen veks ihop till en mindre rektangel som jämnades till med en kavel. Därefter skars remsor som på ett finurligt sätt snurrades och lades ihop till kringlor. Jag tror att det var mer smör på mig och bakbordet än vad som var kvar i kringlorna. Det var trots kladdet väldigt roligt. Därefter fick kringlorna sin enda jäsning innan de gräddades och sedan penslades i smör och doppades i strösocker. Hur goda som helst! Däremot tror jag att de skulle må bra av att jäsa lite extra för de blev lite kompakta och hårda. Kanske det är definitionen av kall degvätska som ställde till det, jag körde med kylskåpskall mjölk men det var kanske rumstempererad mjölk som avsågs.

IMG_0756 - kopia

Tråkigt nog hann jag inte baka mer saker ur bakboken, men det gav ändå mersmak för att testa olika sätt att baka ut vetedeg på. Nästa laddning kanelbullar ska nog knytas eller snurras! Oavsett vilket så har det varit ett roligt projekt att vara med i. Nu återstår bara att se vad som händer när alla deltagare har haft boken. Hur tänker Johan gå vidare med loggboken och alla kommentarer. Jag hoppas på att det blir en fortsättning med någon ny bok i framtiden. Tills dess så skall jag återgå till mitt favoritämne, surdeg!!!!

Baka lugnt!!!